Hos veterinären med Frank

Jag börjar med att dela dessa bilder på Rut och min dotter. Rut vilade på altanen och min dotter satte sig framför henne, då la hon upp sitt huvud i hennes knä. Kärleken mellan barn och hund är fantastisk att se.

Igår kväll när jag skulle klappa om Frank innan jag gick och la mig så ryckte han till vid beröring. Jag tyckte det var konstigt, men började klappa honom lite mer och kolla honom lite, undrade vad det var som fick honom att rycka. Då upptäckte jag att han var lite sträv i pälsen, som om det runnit något där, samt att hans hud kändes hård under pälsen. Jag försökte undersöka och tyckte mig se ett litet sår. Tänkte att det var infekterat och att det runnit var ut på pälsen. I morse kollade jag det noggrannare och försökte också raka det, men det gick inte. Vanlig rakhyvel går inte på så tät päls och trimmern accepterade han inte att vi körde i ansiktet på honom. Jag klippte lite päls och såg ett sår som jag tyckte såg ut som ett sår från en tand, eller något tunt spetsigt som gjort hål. Jag ringde veterinär för jag såg hur besvärad han var. Vi fick tid på förmiddagen och dom beslutade att ta in honom för att kunna sedera honom för undersökning.

Frank hade också haft lite besvär med sitt öga några dagar så jag bad dom kolla på det också. Det visade sig att på kinden har han fukteksem. Såret är eksemet, inte någon annan skada. Ögat har en mindre blödning och en liten skada på hornhinnan, troligtvis har han slagit i något när han lekt och fått denna skada. Vi fick hem en mycket trött och påverkad hund. Han sover mest hela tiden, men vaknar till ibland och gnyr lite. Rut blev så glad när Frank kom ur bilen, men såg väldigt förvånad ut när hon nosade på honom. Frank lät sig nosas på, vi lät henne inte nosa på såret såklart, men hon fick ändå ”kolla honom”. Hon ser lite smått bekymrad ut, faktiskt, när han gnyr kollar hon till honom, och hon har varit framme hos honom mycket mer än hon normalt gör.

Det blir antibiotika i tablettform för kinden, samt antibiotika i droppform för ögat. Andra droppar för smärtlindring i ögat, och klorhexidintvätt två gånger om dagen första tiden. Han kommer hålla oss sysselsatta, men vi hoppas på snabb återhämtning. Det är alltid lite oroligt innan dom inte återhämtat sig helt från sederingen, tycker jag.

För övrigt undrar jag hur man kan se så smal och valpig ut på ena kortet…..

Men som en övergödd och helt slutkörd tik ur en valpfabrik på nästa kort 😉 Rut, utseendernas mästare 😛

Det blir nog lite mer uppdatering om Frank här framöver, och Rut såklart! Kanske dags för en ny magbild snart igen.. Jag tycker inte den är mycket större men samtidigt är den ju hårdare än innan, det spänner mer i huden och numera kan man se valparna röra sig, inte bara känna dom. Det är så mysigt!

En uppdatering till

Det var en sak som slog mig.. för en tid sedan svarade en valpspekulant att mailet från oss hade hamnat i hens skräppost. Jag vill att ni som varit i kontakt med oss kontrollerar er skräppost om ni inte har fått svar. Vi svarar nämligen på alla mail och alla förfrågningar!

Ni som varit i kontakt med oss sedan tidigare och står med på vår intresselista (om ni gör det så har vi kommit överens om det, vi skriver inte upp någon utan att båda parterna är okej med det) bör ha fått ett mail från oss den 25/7 eller däromkring. Då skickade jag en uppdatering för att bekräfta att Rut är dräktig. Vi har inte fått svar från alla på detta mail, vilket inte var ett krav, men oron kom ju när jag insåg att det kan hamnat i skräpposten.

Nästa mail vi skickar ut kommer bli när valparna har fötts (dom är beräknade inom 2 veckor), och då kommer vi vilja ha svar från samtliga för att veta vilka som fortsatt är intresserade, så vi vet om vi behöver leta efter fler spekulanter eller inte.

Ny bild

Kände för att lägga upp en dagsfärsk bild igen, men tycker ni det är så stor skillnad? Jag tycker nog inte det. Vi får se om några dagar igen. Har tyckt att hon vuxit, att man kunnat se det med blotta ögat men på dessa bilder är det svårare att se faktiskt.

Översta är dygn 47/48 och nedersta är 50/51

Jag känner valparna dagligen nu, det är så mysigt. Man vill bara se hur dom ser ut, lära känna deras personligheter och se dom växa ❤️ Vi längtar så mycket!!

Jag är säker!

Hon har valpar i magen. Jag är säker! Förut låg hon på min hand och när hon slappande av tryckte jag handen försiktigt mot magen och då kände jag rörelser! Valpsprattel!!!

När man sedan ser på bilden vi tog i fredags och tittar på henne nu så ser man skillnad. Jag har ingen bild på henne från nu, ska försöka ta det imorgon.

Egentligen har man ju vetat hela tiden men man kanske inte har vågat att tro, med risk att bli besviken.

På återhörande!

Vad tror ni?

Som sagt, svårt att se på den här hunden.. men visst ser hon avsevärt rundare ut? Hon har inte fått mer mat, inte minskad motion.. och hon brukar inte bli skendräktig på detta sätt i normala fall.

Dygn 40/41

Vi har uppdaterat våran parningsannons och ”avslöjat” temat på vår kommande kull.

Prosit!

Idag kom Rut tillbaka hit, där hon ska ha valparna. Normalt sett flyttas kanske inte tiken förrän 2 veckor innan planerad valpning (efter det får hon inte åka bil annat än till veterinären). Men iom att det underlättar för alla parter om hon får bo in sig rejält så valde vi att hämta hem henne redan nu, det är lite mer än 3 veckor kvar, om det är valpar i magen såklart!

Vågar man hoppas?

Samma dag som jag skrev förra inlägget så fick jag lite nya foton på Rut av Jessica. Visst ser hon väl ut att ha lite mindre markerad midja?
Först en bild på när hon var här, innan parning alltså..

Och denna bild från dygn 32/33..

Hoppet börjar stiga i oss, men vi väntar nån vecka till innan vi vågar känna oss riktigt säkra!

Det dröjer, och väntan är outhärdlig!

Fortsatt inga besked att ge er. Rut är inte samarbetsvillig med att avslöja något heller. Ni som sett Rut vet att hon är i bra form, hon har en kropp som är hård av muskler och inte mycket mjuka delar alls 😉 (annat än hjärtat <3 )
Antagligen håller hennes muskulatur magen på plats, så den inte börjar synas lika tidigt. Sånt skiljer sig hos hundar, precis som hos oss människor.

Se här.. bilden är från förra dräktigheten när hon var på dag 49 och sedan dag 53. Så kan ni förstå att hon är svår att SE om det är något i magen på henne 😉

Nu är Rut på dygn 32/33, så det är lite tidigt att se än.

Jag längtar till den dagen jag kan komma med ett besked till er. Det är så långtråkigt att vänta!

Frank mår bra i alla fall. Han hade lite ont i magen häromdagen, men efter att ha spytt upp ett oidentifierbart objekt (ser ut som någon kärna av något slag) så återhämtade han sig fort. Magontet visade sig i hans rörelsemönster, och innan man vet var det sitter så hinner man bli rätt orolig. Jag har en vän som är utbildad veterinär så jag skickade film på Frank när han rörde sig och fick tips och råd om hur jag skulle göra. Det var som hon skrev; Det kan vara allt från en tass, till ryggen, till nacken, till magen. Han gick som om han böjde in rumpan lite. Ni vet känslan när man har ont i magen, man vill bara böja sig framåt. Lite så såg det ut. Vi var barnvakt och skulle ut och plocka blåbär med alla barnen. Jag tog på Frank sitt Back on Track-täcke och gick ut. Då fick han tokfnatt i blåbärsriset. Eftersom han bajsat och försökt att bajsa flera gånger på den korta sträckan till skogen så tänkte jag att det kanske var något med magen, och då vet jag att det är bra med rörelser för att få igång tarmarna, så jag lät honom fnatta runt. Han gjorde kullerbyttor och hoppade runt i buskarna i full fart en stund. Sen tog vi ut honom ett par timmar senare, då bajsade han löst. Någon gång under eftermiddagen har han spytt upp den där kärnan (eller vad det var), och dagen efter var han sig själv igen. Puh!

Igår gick vi en promenad till en fårhagen så han fick hälsa på sina absoluta favoritdjur. Han pussar, nosar, buffar och gosar. Han älskar får. När vi flyttade till huset för 5 år sedan hade grannen får intill vår tomt. Första gången vi lät Frank gå fram hade vi ingen aning om hur han skulle reagera så vi var noga med att kolla hans kroppsspråk och tog det väldigt lugnt, men svansen började snabbt gå som en propeller och han var så förtjust i dom. Tiken vi hade hatade dom, vi fick alltid stå en bit bort, hon gjorde utfall och skällde. Frank fattade inte vad hon gapade om 😉 När fåren var nära vår tomt kunde vi öppna grinden och släppa ut Frank så rusade han fram och gosade med dom genom stängslet. Han som alltid lyssnar när man ropar i vanliga fall var nästan omöjlig att få med in på tomten igen. Och passera fåren utan att han fick hälsa; Det gick INTE! Han vägrade gå om han inte fick hälsa på dom en stund 😛

Här finns filmer på vårt instagram-konto på när han mötte fåren igår.

Dåligt med information

Vi har inte mer att uppdatera ang Rut och hennes dräktighet. Dagarna går i snigelfart och vi bara hoppas att se tydliga tecken, men det är något för tidigt. Till helgen är det 4 veckor sedan parning och då kan man som tidigast se tecken, ibland dröjer det längre.

Förra gången var hon på dygn 47/49 när vi såg att hon hade en liiiiten mage, ingen annan hade ens reflekterat över att det var mage, men när man vet hur Rut ser ut, med sin normala dagsform så kunde man ana att hon såg lite ”rakare” ut från bröstkorgen och bakåt än vanligt. Då hade hon ju 7 valpar i magen och det syntes så lite.

Sedan i fredags passar vi (Paula m.familj) en tik som heter Karma. Vi ska passa henne ungefär en vecka. Man märker verkligen att Frank gillar att ha en hundkompis. Han leker sällan, han interagerar inte särskilt mycket med den andra hunden, men han ser ut att njuta. Han går emellanåt fram och nosar igenom Karma, nosar noga över ryggen, nacken och huvudet. Karma blundar och njuter av detta.

Men när jag kom upp en morgon och Karma hade snott Franks favorit-sovplats i soffan hittade jag honom sittande i den minsta bädden som finns i huset. Ihoptryckt och med slokande huvud. Så kränkt! 😉

Jag tycker om att se Frank med andra hundar. Frank och Karma hade träffats en gång tidigare innan hon kom hit. Han kollade såklart om det en löptik som kom, men när hon fräste ifrån så accepterar han det direkt och kort därefter är han inte längre så intresserad. Han kommunicerar fint, tydligt och enkelt. När han säger ifrån är det med högt ljud och öppen mun över den andra hundens nos eller nacke. När den andra hunden backar så släpper han det direkt, och beter sig nästan som om han redan glömt att han precis vart lite arg 😉 När jag litar på två hundar så försöker jag låta dom kommunicera mycket själva. Sedan utmanar jag inte ödet utan hjälper till att hålla dom på varsitt håll vid matstunder osv. Men vid leksaker etc så är det ju smidigast om dom kan kommunicera själva, om man litar på dom.

Nog härifrån, jag hoppas vi kan uppdatera med mer nyttig information snart!

Grattis till våra första valpar

Idag är det 2 år sedan vi fick vår första valpkull. Alltså 2 år och 1 dag sedan jag (Paula) – i lite halv panik – åkte den 2,5 timme långa resan upp till Jessica i hopp om att hinna fram i tid. Jessica hade ringt kort innan och sagt ”Jag tror det är dags!”
Jag körde upp, tog med mig jobbdatorn ifall det skulle dra ut på tiden så jag inte skulle hinna hem dagen efter. När jag kom upp hälsade en tjock Rut på mig och så snart jag kommit in och satt mig så la hon sig för att sova. :O

Inga valpar den natten. Dagen efter arbetade jag ”hem”ifrån (hemifrån Jessicas) och på lunchen tog jag en liten promenad med Rut. Hon var pigg och glad, när vi kom in från promenaden ville hon leka!

Tidigt på kvällen så började hon vilja springa ut och kissa väldigt ofta. Väl ute ville hon gärna gräva ner sig och gömma sig under trappan. Plötsligt spydde hon på mattan och Jessica sa att det nog var första gången Rut spydde. Sedan hände det igen. Tror hon spydde två eller tre gånger. Hädanefter gick vi ut med henne i koppel och plötsligt såg jag att det var en valp i ”kanalen” och som var på väg ut. Så var det igång. Efter ett gäng timmar och många gånger som vi tänkte ”Nu är hon nog klar” men blev överraskade med ännu en valp så landade vi till slut på 6 krabater <3

Idag fyller dom 2 år. Vi är så tacksamma för de valpköpare vi har, som gör allt för sina hundar och som tagit så väl hand om dom under denna tiden.