Marodörer!

Tidigare i veckan flyttade jag tillbaka valplådan till andra hörnet av vardagsrummet. Jag hade haft den i anslutning till hallen för att lätt kunna släppa ut valparna till hallen och köket, där vi ofta är och således låta dom vänja sig vid ett normalt hushåll.

Det tog inte lång tid innan det blev ett jätteprojekt att ta sig från köket till toaletten, eller till resten av huset. Skulle man passera hallen så fick man antingen öppna grinden och parera 7 valpar som blev allt slugare och snabbare på att smita emellan, eller kliva över grinden och hoppas att ingen valp hoppade till och hamnade precis där man skulle sätta ner foten. Sedan släpa fötterna (det är tung med 4 valpar i ena byxbenet och 3 i andra) till andra gallret och upprepa processen. Däremellan hann man vända 3 gånger för att torka kiss, plocka upp nerkissade leksaker och slänga in på toaletten för handtvätt samt plocka upp filten som var nerkissad. Så lagom tills man kommit över gallret på andra sidan hade man hunnit glömma av vad man skulle göra.

Ungefär så. Nu har dom en mycket större yta, som är ”fast”. Den i hallen fick vi ju öppna och stänga när dom skulle sova så vi kunde röra oss fritt däremellan. Nu har dom valplådan och en stor hage utanför. Dom verkar trivas fint.
Häromdagen när jag skulle ta ut alla valparna själv så rotade jag fram en bur från garaget. När jag sedan hade varit ute med dom en stund och ställde in buren i valplådan igen så tog jag bara bort grinden och lät buren stå. Det var populärt! Dom älskar att sova i den, och kryper gärna in 4-5 stycken där även om 2 eller max 3 får plats när dom ligger ner 😉

Jag har bokat tid för besiktning av dom, dagen innan dom är leveransklara kommer dom vaccineras, chippas och besiktigas. Jag gissar att dom kommer ”droppa av” en och en under de kommande dagarna därefter. Undrar hur det kommer kännas? Det är svårt att sätta sig in i. Jag gissar att det blir skönt, särskilt ju färre dom blir. Men samtidigt så vemodigt att säga hejdå efter 8 intensiva veckor ihop!

Just nu är dom faktiskt svåra att umgås med. Dom bits överallt och dom bits hårt. Rejält hårt. Alla ska vara i knät på en när man sätter sig inne hos dom och dom biter på olika ställen. Man hinner som mest montera bort en så är det nästa som ska hanteras. Det blir bara sånt, man hinner knappt klappa på dom 😉 Förut var det en som kissade alldeles intill mitt ben så jag blev blöt om byxorna, samtidigt har en dragkamp med min byxficka, en bet tag i grenen och slet hål på byxan, en valp per fot som tuggade på tofflorna och de sista två satt på min mage och bet mig i näsan om vartannat när jag lutade mig fram för att plocka bort syskonen 😉

Inte konstigt att man passar på att norpa en valp när den sover själv och de andra härjar som tokar runtom den. Eller den där sista stackaren som inte vill somna när de andra redan sover gott. Då räcker det att plocka upp dom i famnen och bära dom nära ansiktet så somnar dom lätt.

Nej, nu är det dags att utfodra valpar sen ska jag sova!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *