Godkväll

Nu är det 5 dagar kvar tills valparna är 8 veckor. Det är ofattbart! Jag kan inte förstå hur snabbt det har gått, och jag kan ännu inte känna känslan som de flesta uppfödare vittnar om, att man nästan längtar tills dom ska flytta för att dom blivit så jobbiga sista tiden. Det är några dagar kvar, det kanske kommer då.. men hittills är det bara korta stunder jag känner mig ”färdig” med den här delen. Exempelvis när 7 st terroriserar mig och biter mig överallt, och knappt ger mig möjlighet att resa på mig. En hugger tag i hälsenan så benet viker sig när jag belastar det, och de andra drar i mina armar, hoppar mot mitt ansikte och så vidare. Som 7 vargar som försöker fälla ett byte 😉
När man – på morgonen – ska försöka städa upp bajshögarna som ligger i kisslådan medan 7 superglada valpar vill hälsa och febrilt hoppar efter mina händer.. då kan man också känna ”Nej, nej, nej.. nu får ni bli färre!” men när det värsta är städat och jag tar en paus innan storstädningen av valplådan, och bara sätter mig inne hos dom så har vi en jättemysig stund där alla får lite gos var, alla uppmärksammas, alla får en puss på nosen (utom möjligtvis Lilleman och Sture som oftast hugger mot näsan.. dom får en liten slängpuss). Alla får höra sina namn, få några sekunders uppmärksamhet var mitt i kaoset av syskonröjet. En kort stund har vi denna mysiga ritual innan dom återigen återgår till att vara vargar och se mig som byte.

Ni kanske minns inlägget jag skrev om min morgonrutin, med städning, städning och åter städning? Numera ser det snarare ut så att jag börjar med att plocka upp bajshögarna ur lådan, de flesta ligger på kiss-lådan, några alldeles intill. Sedan moppar jag upp ev. pölar som hamnat utanför, och sedan tar jag lite morgonmys med valparna. Efter det tar jag med hela lådan (för då har dom hunnit göra lite mer behov) och städar rent den. Jag byter vatten i mopp-hinken och skurar av ungefär halva inhängnaden, den delen där kiss-lådan står och där omkring – där de flesta olyckor händer. Sedan ställer jag ner den rena lådan och städningen är klar!

Sedan kan jag passa på att städa ur resten av inhägnaden när valparna är ute på tomten istället, så jag får göra det ifred. (eller ja, om jag ska göra det ifred så får jag stänga dörren, annars har jag 7 valpar som jagar moppen) 😉

Jag lägger upp lite nya foton på valparna, som jag tog häromdagen. Dom ligger på instagram, Facebook och hemsidan, så varför inte även på bloggen 😉

Ni förstår kanske varför jag inte riktigt kommit över dom ännu.. dom är ju så söta!

Jag har valpsäkrat tomten tillräckligt för att kunna ha dom ute där mest hela tiden. När det är lite kyligare, som det varit ett par dagar nu, så springer dom in när dom är trötta. Då stänger jag om dom så dom får sova i inomhusvärmen, sedan öppnar jag upp när dom vaknat igen. Förvånansvärt få olyckor som sker på altanen faktiskt, man ser att dom söker sig ner till gräset för att uträtta sina behov.

Dom älskar att få umgås med Frank. De känslorna är inte alltid besvarade! Han är väldigt fin med dom, men kan absolut vara en surgubbe som bara fräser ifrån hela tiden. Häromdagen hade jag tagit ut en biabädd till dom. När Frank kom ut så stirrade han på biabädden, sedan klev han i den och fräste till de valparna som var i. När han var själv kvar la han sig ner och vaktade bädden. Morr, luft-markeringar osv. Det tog inte många minuter innan han hade bädden ifred. Men ytterligare några minuter kom Bim fram. Hon fjäskade i hela sitt kroppspråk och kröp försiktigt ner i bädden. Frank fräste till, hon rullade över på rygg. Sedan låg hon orörlig på rygg en stund och han bara stirrade på henne (”Varför går hon inte?”). Till slut var han ju tvungen att acceptera att hon skulle ligga där, för hon låg ju kvar. 😉
Mamma Rut är fortfarande matbar enligt valparna, så där är det lite mindre bus och mera ”attack-ätande” 😉

Vi har börjat gå lite promenader utanför tomten. Det är lite läskigt, lite ovant, men dom hänger på. Tidigare idag gick vi till brevlådan och då kommer vi i närheten av grannens hönsgård. Det tyckte dom var jättekonstigt. Dom såg inte hönsen men hörde tuppen, så dom ryggade lite och satte sig och analyserade en stund innan nån vågade gå vidare ..då hängde resten av gänget på..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *