Ändringar på hemsidan + Mia

Jag fick mig ett ryck och rustade upp hemsidan en del. Många fler foton, vilket jag tycker är kul. Tyvärr fungerar den inte från telefonen, så för att se den i full effekt gäller det att besöka den från datorn!

Och ja, så har hon äntligen (!!) kommit hem! Vilken pers det varit. Inte bara själva väntan utan all planering runtom. Vi försökte på alla sätt och vis att få löst det så att hon kunde flyga med cargo, eller med kurir, men det gick inte att genomföra så det slutade med att jag fick åka själv. Jag som inte gillar att köra bil långt, och som inte gillar att flyga fick köra bil till Stockholm för att därifrån flyga till Köpenhamn och sedan till Riga. Hem var det flyg direkt från Riga till Stockholm – tack och lov.
Att resan över huvud taget gick att genomföra trots alla begränsningar var ju helt otroligt. Från början var tanken att jag skulle ta ett direktflyg från Göteborg till Riga och sedan hem igen, men detta planerade vi innan andra vågen av Covid-härjandet drog igång.. så vi var snabba på att ändra det till att Mia skulle flyga med cargo till Göteborg istället. Men så blev alla flyg mellan Riga och Göteborg inställda så det var bara att anpassa sig.

Jag läste på så mycket information om alla restriktioner och krav som fanns i både Danmark och Lettland (krav på negativa covid-tester etc) dagarna innan. Kunde sitta i timmar och läsa på kvällarna. När jag väl kände att jag hade kontroll över läget så skojade jag lite med min sambo och sa ”Fattas väl bara att jag vaknar upp till snöstorm på fredag”. Ja.. något vidare trevligt körväder var det ju absolut inte. Det snöade rejält hela vägen till Ulricehamn, där det övergick i regn. Betänk då att jag åkte från Bollebygd in till Göteborg först (för att ta covid-test) och sedan tillbaka samma väg.

Jag ska inte tråka ut er om min resa. Det var så roligt att få träffa Mia, jag började nästan gråta när jag äntligen fick se henne. Jag fick träffa alla deras hundar, och alla är ju släkt med Frank och Mia på olika sätt. Det är underbara hundar, och alla är så charmiga på sina sätt. Antingen genom att – som Mia’s pappa – hoppa jämfota och landa på ens bröstkorg om man sitter ner. Eller som Mia’s farmor som – innan hon hälsar – springer bort och hämtar två prydnadskuddar från soffan som hon sedan kommer och trycker upp i ansiktet på en 😉

Hemresan gick bra. Mia verkade inte alls påverkad av flygresan. Så fort hon kom ut ur buren bara hon svansade omkring och hälsade på mig, sedan skulle hon hälsa på alla vi mötte när vi gick på flygplatsen. Det blev en för lång resa hem, jag hade planerat att köra hela vägen och vara hemma på natten. Men jag orkade inte. Redan någon timme in på resan började jag tappa fokus, segla iväg i tankar och inte vara med i bilkörningen. Jag köpte kaffe och glass men det hjälpte inte. Jag fick hjälp av en kompis att kolla upp ett hotell i Linköping där vi sov några timmar innan vi – tidigt på morgonen – fortsatte resan.

Första dagarna var Mia som ”a match made in heaven”. Hon platsade så fint in här och var så otroligt enkel och mysig. Bara Frank som tyckte hon var jobbig och fräste bort henne titt som tätt (när han låg för att vila, aldrig annars). Dagarna gick och Mia växte in i vår familj. Nu är hon som en valp är i denna ålder. Överjävlig ibland och fantastiskt lydig och härlig ibland 😉 Men det som värmer så mycket i mig är hur otroligt förtjust hon är i min dotter. Mia somnar mer än gärna i Tess närhet om Tess kollar på TV eller så.
Nu allt eftersom dagarna har gått så har Frank också blivit mer accepterande. I morse låg jag sked med Frank i sängen och då kröp Mia fram och la sitt huvud på hans mage, vilket han accepterade. (två dagar tidigare fick hon inte vara i närheten av honom när han sov!)

Mer från oss en annan dag, nu börjar jag bli för trött. Lite bilder som avslut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *