Så lätt, men så svårt

Det verkar som om om bytt adress på inloggningssidan så jag har haft lite problem att logga in. Men det var väldigt lätt visade det sig efter 2 minuters googlande.

Förra helgen (påskafton) hade vi valpköpare på besök. Det började med att Kato’s ägare hörde av sig och skulle komma neråt, och ville komma förbi. Jag föreslog då att fråga andra valpköpare om dom ville komma, vilket mottags med glädje. Det kom 3 andra, så vi var Kato, Sture, Scooby och Bim. Det blev en väldigt lyckad dag. Tack till er som kom, och TACK för att ni tar så väl hand om era hundar. Vi är så glada över det. Nu börjar planeringen för valpträffen i sommar.

Kato (FS Work From Home)
Bim (FS Cover Your Sneeze)
Scooby (FS Keep Distance)
Sture (FS Stay Safe)

Igår blev Mia 6 månader. Jag – som älskar att fotografera – försöker utvecklas en del i fotograferandet.. jag försöker mest utvecklas i bildbehandling. ”Mina” foton ser ut som dom ovan, det är klassiska foton av Paula. Men jag älskar ju de där med lite mer runtom, lite mer känsla i bilden osv. Så jag gav mig ut i skogen med Mia och kameran. Eftersom hon inte kan stanna kvar när jag ber henne (nej… vi har fortfarande inte lärt henne det!!) så fick jag rigga kameran och fjärrkontrollen och börja multitaska; Mata hund, ställa upp hund, hålla koppel på hund och trycka på fjällkontrollen. Det gick jäkligt bra. Hon stod så snyggt, och jag kände mig så nöjd att jag skulle få fina ståbilder på henne (från sidan, som jag knappt har bilder av henne).. Går tillbaka till kameran och kollar igenom resultatet. Ja.. det var ett par bakben i bild i alla fall….. morr. Jag orkade inte göra om det, och Mia började dessutom tröttna, så jag knäppte av några på henne framifrån. 1 okej kort blev det.. och så här ser slutresultatet ut.

I torsdags mötte jag upp en kollega för att lämna ett par grejer som skulle in till kontoret. Hon bor i Bollebygd, så det var lätt att svänga förbi när jag hämtat dottern på förskolan. Hon har många gånger skrivit saker som antyder att hon vill låna hem Frank för lite hundsällskap, men jag har hela tiden trott att det är på skoj. Även denna gång frågade hon efter honom. Jag frågade om hon på riktigt var allvarlig, vilket hon sa att hon var. Så i fredags åkte jag dit och lämnade honom. Han har haft det så härligt i helgen! Så mycket uppmärksamhet från de 4 i familjen. Han har provsovit alla sängar och nog legat i allas knän. Härligt att han får lite paus från den där galna valpen här hemma 😉

Det fantastiska med honom är att han inte känner dessa människorna. Han har aldrig varit hos dom innan, men han bara stilar in där som ingenting och är sig själv. Dom var så imponerade av att han var så chill med allt.
Sen när han kommer hem så är han som om han aldrig varit hemifrån. Han har en så otroligt trygg mentalitet, jag älskar det!

Jag hade en liten oro om att Mia skulle tycka det var jobbigt. Det blir ju trots allt första gången hon blir ensam hund.. hon har ju vuxit upp med många hundar och är van vid det. Nä det var inga problem över huvud taget. Hon betedde sig som om hon aldrig haft Frank här. Men när han kom hem blev hon ju såklart tokglad! (Det var väl inte helt besvarat….). Men även hon lugnade sig snabbt och somnade gott i soffan.

Nu blir jag bortkörd från soffan av en bestämd 2-bent 5-åring. Jippie!

Uppdatering om Mia med mera

Jag har inte riktigt haft tid att skriva, samtidigt som jag faktiskt har inväntat beskedet på biopsin innan jag ville skriva något. Visst har jag varit väldigt säker på att det var Histocytom, men helt säker kan man ju aldrig vara och jag har inte riktigt vågat tänka på det.. rädslan att det var något annat fanns ju. Men det visade sig vara just Histocytom, och det är alltså helt ofarligt. Otroligt skönt!

Såret har läkt fint, vi har tagit stygnen på henne och hon har ju ett ärr kvar. När pälsen vuxit ut riktigt så blir det nog inte så synligt heller.

Idag tränade vi på ”stanna” ..vilket hon är kass på. Hon kan iofs knappt några kommandon.. inte ens sitt namn längre, verkar det som. Den där knäcken i öronen verkar ha kommit redan och hon skiter verkligen fullständigt i en när man är ute på promenad och hon är lös. I morse skulle jag bara gå utanför tomten för att låta henne bajsa, så skulle vi gå en längre rastning efter frukosten. Hon gillar inte att bajsa på tomten så jag öppnade och gick ut. Då spatserade fröken iväg och lyssnade inte alls på varken lockrop eller hot 😉 Nä, det var bara att hoppas på det bästa, och ja, till slut kom hon ju tillbaka. Hon skulle bara utforska ett stup vi har bakom vårt hus. Jag fick andas några djupa andetag. När hon kom tillbaka såg hon ut som ”Ja, men nu kom jag ju, var är min godis?”

Nya foton från när vi tränade på ”stanna”..

Igår blev våra valpar ur Virus-kullen 7 månader. Dom utvecklas så fint allihop och det är så kul att höra hur det går för dom. Även om dom såklart ger sina ägare en hel de gråa hår och en hel del frustration 😉

Vi har faktiskt varit och träffat Sture, från kullen. Han har jag inte sett sedan dagarna efter han flyttade när vi fick äran att passa honom. Sedan har tiden rusat iväg, men nu fick jag tummen ur att åka och hälsa på honom och ta en promenad. Det var inte så lyckat att ha med både Frank och Mia på det, eftersom det blev mycket koppeltrassel och stök 😉 men det är en lärdom till mig för nästa gång.

Frank tyckte Sture var sådär rolig och Sture tyckte Frank var superintressant. Vi försökte få till ett bra kort på dom, men Sture ville inte sitta still, så det fick bli som det blev. Kul att se dom ihop igen i alla fall <3

Vi har blivit lite bättre på att uppdatera våra sociala medier med bilder på valparna, tyvärr bara på valparna från Virus-kullen men vi får ta en sak i taget. Självklart kan man lätt bara lägga upp bilder då och då men det är ju också tråkigt om man råkar lägga ut lite för mycket bilder på en hund (för att dens ägare delar mer bilder t.ex) och missa att lägga ut på någon. Men oavsett så försöker vi tänka på det, vi försöker lägga upp bilder på era hundar så snart vi får chansen och det är helt okej att skicka meddelande med bilder till oss om ni vill att vi delar dom!

Här är några bilder vi delat på virus-valparna senaste tiden.

Tack för den här gången, jag hoppas det inte dröjer för länge till nästa gång!

Histocytom

För några veckor sedan upptäckte vi en liten knöl på Mia’s framben. Vi höll koll på den, tvättade med klorhexidin och rådfrågade några vänner som tyckte den var ok att avvakta med. Men den blev större och såg värre ut. I går rådfrågade jag några vänner med veterinärutbildning och den ena trodde det kunde vara Histocytom, det går att läsa mer om det HÄR. Det är kort och gott en godartad tumör som oftast dyker upp lika plötsligt som den kom. Jag ringde veterinären för att boka tid för biopsi och dom tyckte vi likväl kunde ta bort den helt, så idag ska Mia in och få den borttagen.

Histocytom?

Den kommer sedan skickas på biopsi och då får vi svar på vad det faktiskt är. Det känns såklart nervöst att hon ska opereras men samtidigt har jag fullt förtroende för ”min” klinik. Jag får återkomma när vi vet mer.

Igår åkte jag och Frank in till Bollebygd på lunchen för att träffa vår andra pojk i kenneln; Pablo och hans matte. Vi tog en lunchpromenad på ca 40 minuter och stod sedan och pratade en stund på deras uppfart. Jag är så glad i våra fina pojkar som är så trevliga. Vi passerade många hundar och människor och dom skötte sig väldigt fint. Till och med Frank som inte är van vid så många hundmöten kunde passera en i slakt koppel till och med.

Trååååkigt, sa Pablo
JC Ring Angels Django ”Pablo”

Nu har familjen vaknat, dags att dra igång dagen! Avslutar med en bild på hur det kan se ut en helt vanlig arbetsdag på mitt hemmakontor 😉

Mia AlbaChiara Serafina ”Mia”

Bädden ni ser under skrivbordet brukar ligga på skrivbordet så hon kan sova där på, det är väldigt mysigt att ha henne där faktiskt, förutom när hon sträcker sig ur bädden och börjar ”fippla” med tassarna på mitt tangentbord 😉

Fotostund i morse

I morse när jag såg solen stiga över de frostklädda träden skrek min fototarm att jag måste ut och fotografera. Jag gick till ett tjärn intill vårt hus och släppte hundarna. Det tog väl ungefär 1 minut innan dom fick kram i tassarna men med lite bus och bollkastning så fick dom igång cirukalationen igen och vi kunde vara där några minuter till i alla fall. Här är några av fotona jag tog.

Frank står på huvudet i ett försök att rulla sig….
Vem hinner ta bollen först?
Hon må vara liten men hon är snabb och tuff!
Älskar motljus, dis, utandningsluft och snö!
Skakar sig.

Scooban!

I lördags åkte jag, dottern, Frank och Mia till Scooby och träffade hela familjen. Vi började med en skogspromenad, och sedan blev det lite bus på deras tomt. Mia och Scooby fann varandra, som jag trodde att dom skulle. Scooby leker väldigt försiktigt och är inte alls särskilt ”brötig”. Frank tyckte däremot att dom två ungdomarna kunde hålla sig för sig själva. Han undvek dom gärna. När dom ändå kom fram surnade han till och röt ifrån. Jag slutar aldrig att imponeras av den hunden. Visst, han surnade till – som sagt – men han är tydlig och går inte över gränsen. Vid ett tillfälle blev han märkbart arg på Scooby men han markerade bara i luften med ljud, och när jag sa åt honom att sluta så gick han undan. Han var fram några gånger till för att han nog verkligen ville ge den där skitungen en liten tillsägelse, om inte annat så för att jucka lite på honom, men det räckte att jag sa ”Fraaaank” så gick han därifrån. Vi kopplade nämligen ungdomarna efter att dom hade busat en stund, och då fick Frank gå runt lös.

Att träffa Scooby igen var så underbart. Han är verkligen precis en sådan hund som han var när han var valp. Hans personlighet har varit så tydlig hela tiden och familjen bekräftade detta att det jag beskrivit om honom stämmer så väl in på honom än. Jag tycker det är intressant att se det så tydlig. Det är också ett tecken på att han har hamnat helt rätt. Denna familj har verkligen lyckats förvalta honom väl.

Här kommer lite bilder.

Mia AlbaChiara Hallmark ”Frank” och Frankenstyle’s Keep Distance ”Scooby” ..visst kan man se likheter? 😉
Släktträff mellan Mia AlbaChiara Hallmark ”Frank” som är pappa till Frankenstyle’s Keep Distance ”Scooby” som är farbror till Mia AlbaChiara Serafina ”Mia” (som Frank alltså är farfar till). Ingen av hundarna förstod något släktband 😉
”Kom igen farsan!”
Frank: ”G E M I G G O D I S!”

Ändringar på hemsidan + Mia

Jag fick mig ett ryck och rustade upp hemsidan en del. Många fler foton, vilket jag tycker är kul. Tyvärr fungerar den inte från telefonen, så för att se den i full effekt gäller det att besöka den från datorn!

Och ja, så har hon äntligen (!!) kommit hem! Vilken pers det varit. Inte bara själva väntan utan all planering runtom. Vi försökte på alla sätt och vis att få löst det så att hon kunde flyga med cargo, eller med kurir, men det gick inte att genomföra så det slutade med att jag fick åka själv. Jag som inte gillar att köra bil långt, och som inte gillar att flyga fick köra bil till Stockholm för att därifrån flyga till Köpenhamn och sedan till Riga. Hem var det flyg direkt från Riga till Stockholm – tack och lov.
Att resan över huvud taget gick att genomföra trots alla begränsningar var ju helt otroligt. Från början var tanken att jag skulle ta ett direktflyg från Göteborg till Riga och sedan hem igen, men detta planerade vi innan andra vågen av Covid-härjandet drog igång.. så vi var snabba på att ändra det till att Mia skulle flyga med cargo till Göteborg istället. Men så blev alla flyg mellan Riga och Göteborg inställda så det var bara att anpassa sig.

Jag läste på så mycket information om alla restriktioner och krav som fanns i både Danmark och Lettland (krav på negativa covid-tester etc) dagarna innan. Kunde sitta i timmar och läsa på kvällarna. När jag väl kände att jag hade kontroll över läget så skojade jag lite med min sambo och sa ”Fattas väl bara att jag vaknar upp till snöstorm på fredag”. Ja.. något vidare trevligt körväder var det ju absolut inte. Det snöade rejält hela vägen till Ulricehamn, där det övergick i regn. Betänk då att jag åkte från Bollebygd in till Göteborg först (för att ta covid-test) och sedan tillbaka samma väg.

Jag ska inte tråka ut er om min resa. Det var så roligt att få träffa Mia, jag började nästan gråta när jag äntligen fick se henne. Jag fick träffa alla deras hundar, och alla är ju släkt med Frank och Mia på olika sätt. Det är underbara hundar, och alla är så charmiga på sina sätt. Antingen genom att – som Mia’s pappa – hoppa jämfota och landa på ens bröstkorg om man sitter ner. Eller som Mia’s farmor som – innan hon hälsar – springer bort och hämtar två prydnadskuddar från soffan som hon sedan kommer och trycker upp i ansiktet på en 😉

Hemresan gick bra. Mia verkade inte alls påverkad av flygresan. Så fort hon kom ut ur buren bara hon svansade omkring och hälsade på mig, sedan skulle hon hälsa på alla vi mötte när vi gick på flygplatsen. Det blev en för lång resa hem, jag hade planerat att köra hela vägen och vara hemma på natten. Men jag orkade inte. Redan någon timme in på resan började jag tappa fokus, segla iväg i tankar och inte vara med i bilkörningen. Jag köpte kaffe och glass men det hjälpte inte. Jag fick hjälp av en kompis att kolla upp ett hotell i Linköping där vi sov några timmar innan vi – tidigt på morgonen – fortsatte resan.

Första dagarna var Mia som ”a match made in heaven”. Hon platsade så fint in här och var så otroligt enkel och mysig. Bara Frank som tyckte hon var jobbig och fräste bort henne titt som tätt (när han låg för att vila, aldrig annars). Dagarna gick och Mia växte in i vår familj. Nu är hon som en valp är i denna ålder. Överjävlig ibland och fantastiskt lydig och härlig ibland 😉 Men det som värmer så mycket i mig är hur otroligt förtjust hon är i min dotter. Mia somnar mer än gärna i Tess närhet om Tess kollar på TV eller så.
Nu allt eftersom dagarna har gått så har Frank också blivit mer accepterande. I morse låg jag sked med Frank i sängen och då kröp Mia fram och la sitt huvud på hans mage, vilket han accepterade. (två dagar tidigare fick hon inte vara i närheten av honom när han sov!)

Mer från oss en annan dag, nu börjar jag bli för trött. Lite bilder som avslut.