Det var längesedan

Ja, det var alldeles för längesedan vi uppdaterade nu. Jag kan erkänna att tiden inte räckt till, eller prioriterats till detta tyvärr. Som många av er vet så är jag aktiv inom rasklubben och har en stor del av ansvaret i bloggen som startat där, vilket innebär att denna blogg faller lite i glömska.

Nu vill jag dra en snabb uppdatering, det har hänt mycket med vår Virus-kull sedan sist. Först och främst; Dom har fyllt 1 år! Dom har alla också firat 1 år i sina nya familjer och dom fortsätter växa, utvecklas och djävlas med sina ägare – precis som 1-åriga American Staffordshire Terriers ska göra 😉

5 av dom har röntgats, 6 av dom har gjort BPH.

Frankenstyle’s Work From Home ”Kato”
HD: C
ED: 0
Genomfört BPH

Frankenstyle’s Self-Quarantine ”Sigrid”
HD: C
ED: 0
Genomfört BPH

Frankenstyle’s Cover Your Sneeze ”Bim”
Genomfört BPH

Frankenstyle’s Keep Distance ”Scooby”
HD: C
ED: 0
Genomfört BPH

Frankenstyle’s Lockdown ”Lilleman”
HD: D/C
ED:0
Genomfört BPH

Frankenstyle’s Wash Your Hands ”Leia”
HD: C
ED: 0
Genomfört BPH

Och bonusbild på brorsan som nyligen flyttat från Göteborg till Stockholm.
Frankenstyle’s Stay Safe ”Sture”
Foto: Sofi Peterson

Vi som uppfödare är så oändligt tacksamma för att våra valpar blivit utvärderade, och längtar nu (minst lika mycket som deras ägare, tror jag) på att dom ska mogna på sig mer och bli lite vuxna. Det är mycket tonårings-fasoner på mer eller mindre hela gänget just nu 😉

Valparna är 6 månader nu

Hörni, hur snabbt går tiden?? Valparna blev 6 månader i fredags. Här är de fotona vi fick av deras ägare igår. Likheter, men en otrolig utveckling. Vi är så himla stolta över dom, utseendemässigt såklart också men främst över hur ni beskriver era valpar. Flera av dom beskrivs ha en tydlig on och off-knapp, vilket vi tycker är så himla viktigt i rasen och något vi hoppades på att få fram i den här kombinationen iom att både Rut och Frank har det.

FS Work From Home ”Kato”
FS Self-Quarantine ”Sigrid”
FS Cover Your Sneeze ”Bim”
FS Keep Distance ”Scooby”
FS Lockdown ”Lilleman”
FS Wash Your Hands ”Leia”
FS Stay Safe ”Sture”

Abstinensen stillat sig lite

Ja, jag saknar valparna och varje gång jag ser bilder och filmer på dom så känns det verkligen fysiskt i hela kroppen. Men vardagen har återgått här hemma, den långa perioden med 8 extra familjemedlemmar är förbi och det känns normalt igen.

Jag planerar lite för upplägget för vår lilla mini-valpträff. Jag har kommit på två saker att ha med på kurs-delen men skulle vilja ha en tredje ifall att orken och tiden finns. Så kom jag just på den!

Inkallning, grunden till skvallerträning och inte hoppa när man hälsar-träning. Dom får det bli 😀 Nu ska jag börja skriva lite kursmaterial så jag är väl förberedd, 1,5 vecka i förväg 😉 😉 ..okej jag kanske har lite abstinens ändå .. 😉

Enorm abstinens

Vi får så många uppdateringar med bilder och filmer om valparna, det värmer så mycket men oj vilken abstinens jag har efter dom! Jag smed planer häromkvällen och idag lurade jag valpköparna till en ”enkel valpträff” och mutade med lite ”mini-kurs” men egentligen är det bara en skenmanöver för att jag ska få snusa på valpar igen. Mohahahahhaa, jag är så smart! Ingen kommer genomskåda det heller 😉 (förutom dom som läser bloggen då…) 😛

Jag är i alla fall så tacksam över de fina hem som våra valpar har fått. Det känns verkligen som om rätt valp hamnade i rätt hem. Så härligt.

Tomt och tyst

Vad knepigt. Detta hem som varit så fullt av liv, ljud, lukt och aktivitet i så många veckor är nu knäpp tyst (några snarkningar från Frank hörs ibland). Hörnet där delar av valphagen står kvar känns så påfallande tom. Att komma ut ur sovrummet i morse och inte mötas av en stank av bajs och att inte lägga massa tid på att städa för att få valphagen ren och fräsch igen.. och att inte få gå in till 7 superlyckliga små sketungar som var så tydliga med att dom hade saknat en hela natten, som bet, hoppade, pussade, pep och som kröp upp i knät och slogs med varandra om den bästa platsen. Så tomt. Så saknat. Jag skulle så gärna vilja göra om det här med valpar snart igen, men jag vet helt ärligt inte om det är just valpar jag saknar eller om det är ”mina” valpar jag saknar. Kollade bilderna från förra inlägget och känner en sådan klump i magen när jag ser mina pluttar. Dom kändes så stora när dom flyttade men när jag ser bilder och filmer från de nya hemmen så ser dom pyttesmåttiga ut!

Önskar så mycket att jag hade möjlighet att ta en till kull snart igen, för samtidigt som det var så oerhört dränerande så var det så givande! Och jag saknar verkligen förmånen att få gulla med valpar varje dag, flera gånger om dagen.

Vilka är våra hundar?

Idag har jag som fotat valparna enskilt igen och presentera dom med namn, nytt namn och blivande bostadsort. 6 av 7 valpar har nu blivit bortlovade. Spännande, men vemodigt! Det känns som om det är alldeles för snart som dom kommer flytta..

Men, våra hundar i kenneln tänkte jag presentera lite kort. För enkelhets skull använder jag fotona från vår hemsida. Vissa har jag inte nyare foton på nämligen.

Hanar

Frank kom till oss våren 2013, ca 7 månader gammal. Jag och Jessica köpte honom från hans uppfödare Adell och Diana på kennel Mia AlbaChiara i Lettland. När vi köpte honom så åkte vi och hämtade honom. Vi körde upp till Sthlm och tog färjan över. På plats fick vi träffa hans mamma, mormor, två halvsyskon ur en tidigare kull och 3 kullsystrar. Det var ett härligt gäng som levde ihop allihopa och fungerade fint tillsammans.

Pablo är uppfödd av en kennel i Serbien, han importerades hit som valp men då av en kennel i södra Sverige; Kennel Serencia. Seve och Sara. Seve har varit involverad i rasen för många år sedan men de båda har på senare tid intresserat sig mer för Cane Corso. Därav anledningen till att dom valde att sälja Pablo. Jag berättade lite om Pablo i ett tidigare inlägg; ”Finbesök igår”.

Tikar

Rut dök upp i vårt liv när vi såg en parning som en privatperson i Frankrike hade gjort. Parningen tilltalade oss, vi kontaktade mannen; David, och berättade om våra tankar om framtida hund. Han blev intresserad av att hålla kontakten, och meddelade att han skulle behålla en tik, så vi fick välja tik efter han. Väntan gick, valparna föddes. Det blev 1 tik och 6 hanar. David beklagade och vi tackade för oss. Men så återkom David och sa att om hans fru får bestämma så skulle dom behålla en hane istället. Dörren öppnades på glänt igen. Kort därefter meddelade han att frugan fått sin vilja igenom så tiken fanns tillgänglig för oss om vi ville köpa henne. Vi bad om att få komma och besöka honom, så tidigt 2016 flög vi ner till Frankrike, blev upphämtade av David på flygplatsen och på knackig engelska samtalade vi under några timmars bilresa till hans hem. Vi fick spendera många timmar med valparna och mamman, samt de andra två hundarna i kenneln. Sedan blev vi skjutsade till hotellet i staden intill. Vi semestrade lite i den staden, så vackert det var! Dagen efter var vi tillbaka hos valparna och vi föll för Rut. Kort därpå meddelade vi att vi ville köpa henne. När hon var flyttklar hade jag bara några veckor kvar till beräknad födsel så jag fick inte flyga ner och hämta henne. Vi fick hjälp av en vän till mig, så en natt mötte vi upp på flygplatsen och fick träffa våran Rut igen!

Ebba är från vår första kull. Hon bor i Sthlm, vi sparade henne på Bibehållen Avelsrätt, alltså rätt till en kull. Det blir lite kortare om Ebba av olika skäl, mer om det längre fram 🙂
Hon bor centralt i Sthlm och har tunnelbana som enda transportmedel. Hon är en cool tös, som hanterar de mesta störningsmedel med en klackspark.

Gun bor i Åmål hos sin fodervärd. Hon är från samma uppfödare i Serbien som Pablo. Vi köpte Gun innan Pablo, och köpte henne direkt från uppfödaren. Det är en lång historia med den här lilla fröken, men jag ska försöka dra den lite kort. När vi fick klart från uppfödaren att vi fick köpa Gun så började vi planera men insåg ganska snart att det är så speciella regler när det gäller att köpa från Serbien. Vi skulle behöva vänta på att hon fick sin rabiesspruta och också på att hon fick genomgå ett blodprov för att bevisa att hon bildat antikroppar mot rabies. Det innebar att hon inte kunde komma till oss förrän hon var 7 månader. Lång väntan, många händelser längs vägen, men till slut kom Gun till oss. Tyvärr i ett ganska dåligt skick mentalt, och varför lär vi aldrig få veta. Under det dryga året hon bott i Sverige har hon gjort en del framsteg, men vi räknar med att hon behöver ha lite extra tid på sig än en vanlig hund. Vi har planer på att låta henne delta på dessa valpars BPH, då kommer hon vara närmare 3 år. Innan dess blir det röntgen, skulle jag tro.

Det var våra hundar vi har i kenneln i dagsläget. Efter dessa valpar flyttat kommer vi ha 2 eller kanske till och med 3 till. Vilka får vi ta lite längre fram!

Solen besökte oss

Vi passade såklart på att ha ut valparna på tomten. Min mamma, bror och systerson var på besök så valparna hade fullt upp att jaga efter 12 fötter. Till slut blev dom trötta och somnade. Då var det dags för oss att gå in så vi var in dom och dom sov flera timmar.

Scooby säger att man kan sova vart som helst.

Dessa valpar lär mig så mycket. Jag har ju ingen erfarenhet så även så enkla saker som bygga valplåda blir ju något nytt för mig. Jag hade ju som tanke att använda valplådan så länge som möjligt för att skydda väggarna. Men jag har byggt den för lågt. Dom klättar över kanten och hamnar mellan lådan och väggen, och kommer inte över tillbaka ?

Så idag blir det lite ombyggnation igen!

Nu vaknar dottern, dagen startar!

Det ljuva livet som uppfödare.

Varning!
Detta blir ett långt inlägg och handlar ytterst lite om valparna i sig.
Jag ska försöka få till ett inlägg om valparna nästa gång, jag lovar!

Godmorgon. Klockan är 5:37 när jag börjar skriva detta. Jag har nu varit vaken i en timme, och så här har morgonen sett ut hittills. Likt alla morgnar vaknar jag av ett gallskrikande. 6-7 valpar står och skriker i kör, en låter som om den sitter fast, även om jag – vid detta laget – vant mig vid att det är deras ”SLÄPP UT OSS!!!!” skrik så reagerar man instinktivt (läs: halvvaket) och rusar upp. Man samlar på sig sina kläder vid sängkanten och kommer ut i vardagsrummet. Idag var det Pärlan. Hon hade börjat klättra längs valplådans kant och kommit någon decimeter upp. Hon skrek. Jag lyfte ner henne. Hon började klättra direkt.

Jag gick in på toaletten, fick i alla fall kissat. Sen rigga upp galler så att valparna kan få komma ut från valplådan. Inte för stor yta än, dom är fulla med nattens kiss (eller ja, nattens.. jag var ju uppe och städade både kl 1 och 3 inatt.. men det hinner bli en del när alla trampar runt i de få pölarna som är). Så ju mindre yta dom får nu, desto mindre blir det att städa sen, innan dom torkat av sig tillräckligt på varandra för att anses ”rena” 😉

Jag klädde på mig resten, tofflorna var redan på. Började med att svabba upp kisset i valplådan, sedan byta vatten eftersom det stått sen igår kväll. Svabba en gång till med det rena vattnet, passa på att ta lite i ytan utanför valplådan, zick-zacka mellan valpar (som kastar sig på golvmoppen och hänger sig fast). Sedan är det dags att byta vatten igen, då börjar det lukta kiss. En till omgång i valplådan, nu känns den faktiskt ganska ren!

Dags att börja plocka upp bajshögar, så toapapper i ena handen och moppen i andra, plocka och torka. Nu har Rut vaknat. Hon står vid grinden och glor på valparna. Dom skriker. Min sambo och dotter sover så jag får be henne gå och lägga sig en stund så dom slutar skrika så mycket. Valparnas mat står på diskbänken och ska bara bli lite varmare innan dom ska få frukost.
Jag tar kiss-lådan och bär in på toaletten. Nu har valparna börjat protestera mot den lilla ytan dom har så jag låter dom komma in på toa och i köket med. Nu är dom nöjda!

Tvätta och spola rent kisslådan. Ställa den så den får rinna av. Ställa upp den igen efter att Josefin gått bakom och knuffat till den så den nästan välte. Rut står vid grinden igen. Valparna skriker. Jag släpper in Rut som går in i köket. 4 valpar hinner uppfatta var hon tar vägen och rusar dit för att äta. Rut vill också ha frukost. Valparna måste ha mat först.

Jag fixar valparnas mat och ställer ner den. Jag har tagit för lång tid på mig, några har blivit trötta. Dom kvicknar till av mat-ljudet men är lite för trötta för att äta. Måste lägga på minnet att Twiggy, Dash och Pärlan fick lite sämre förutsättningar, dom kanske inte har ätit lika bra som de andra. Dom får tillgång till Rut ensamma sen, så dom får i sig något vettigt.

Mata Rut. Släppa ut henne. Gå ner i källaren och hämta de nytvättade fällarna och bädden. Lägga ner dom i valplådan (ska bara städa upp 2 kisspölar först). Ta de tröttaste valparna, torka av dom och lägga dom i bädden. Ta resten och göra samma procedur. Rut vill komma in, en valp står och skriker efter henne. Scooby. Han som ätit av både henne och frukosten.. Torkar honom och lägger in honom med. Diskar matskålen, ställer den på tork. Städar upp matresterna på golvet och svabbar av det.

Dags att byta vatten i hinken igen. En sista tork, sen.. sen är jag klar. Är det sant?! Ja, jag känner en skön känsla av att vara färdig.

Just det, bloggen ska uppdateras. Får idén till detta inlägg, men får direkt en känsla av ”Hur kul är det att läsa för valpspekulanterna?” inte alls. Men jag är lite egoistisk och skriver för min egna del idag. Tänker att jag ska ge dom lite extra bilder och filmer på sociala medier idag som kompensation.

Normalt sett vaknar dottern runt skedet med avtorkning av nyätna valpar. Då hinner jag knappt bli helt klar innan livet som mamma börjar. Andas, nej det hinns liksom inte med just nu. Idag hann jag sitta här med bloggen en stund. Det är andas för mig.

Livet som uppfödare är ett heltidsjobb, ett lite intensivt sådant. I alla fall dessa stunder. Innan jag börjar jobbet vid 8 hinner jag med en sådan här runda till (minus mat), sedan en vända på lunchen (inkl. mat). Det är skönt att dom sover och klarar sig själva fint däremellan.

Och för er som noterade att Frank inte omnämns i texten så beror det på att han stensov igenom allt. I soffan, en knapp halvmeter från valplådan. Han bara snarkar.

Som förr..

Förr hade väldigt många blogg, och så också vi. Ibland saknar man det, så nu – i och med att vi planerar valpar – så tänkte vi att det kunde vara ett bra tillfälle att återuppta detta, för att ni som är valpintressenter ska kunna följa tiden från parning.

I dagsläget är det just där vi står. Igår möttes jag (Paula) och Jessica upp och Rut (tilltänkta mamman) följde med hem. Hon har börjat löpa men är inte riktigt i höglöp än. Eftersom vi bor långt från varandra tyckte vi det var lämpligast att mötas upp en helg och Rut helt enkelt får vara hemma hos Frank (tilltänkta pappan) tills hon är redo för parning.

Det blir ett kort inlägg som första, så hoppas jag att jag har mer information att bidra med de kommande dagarna.

Parningen som vi planerar är

Läs mer om hundarna på vår hemsida, och kontakta oss om ni har frågor eller vill visa intresse.

www.frankenstyles.se
kontakt@frankenstyles.se