Så lätt, men så svårt

Det verkar som om om bytt adress på inloggningssidan så jag har haft lite problem att logga in. Men det var väldigt lätt visade det sig efter 2 minuters googlande.

Förra helgen (påskafton) hade vi valpköpare på besök. Det började med att Kato’s ägare hörde av sig och skulle komma neråt, och ville komma förbi. Jag föreslog då att fråga andra valpköpare om dom ville komma, vilket mottags med glädje. Det kom 3 andra, så vi var Kato, Sture, Scooby och Bim. Det blev en väldigt lyckad dag. Tack till er som kom, och TACK för att ni tar så väl hand om era hundar. Vi är så glada över det. Nu börjar planeringen för valpträffen i sommar.

Kato (FS Work From Home)
Bim (FS Cover Your Sneeze)
Scooby (FS Keep Distance)
Sture (FS Stay Safe)

Igår blev Mia 6 månader. Jag – som älskar att fotografera – försöker utvecklas en del i fotograferandet.. jag försöker mest utvecklas i bildbehandling. ”Mina” foton ser ut som dom ovan, det är klassiska foton av Paula. Men jag älskar ju de där med lite mer runtom, lite mer känsla i bilden osv. Så jag gav mig ut i skogen med Mia och kameran. Eftersom hon inte kan stanna kvar när jag ber henne (nej… vi har fortfarande inte lärt henne det!!) så fick jag rigga kameran och fjärrkontrollen och börja multitaska; Mata hund, ställa upp hund, hålla koppel på hund och trycka på fjällkontrollen. Det gick jäkligt bra. Hon stod så snyggt, och jag kände mig så nöjd att jag skulle få fina ståbilder på henne (från sidan, som jag knappt har bilder av henne).. Går tillbaka till kameran och kollar igenom resultatet. Ja.. det var ett par bakben i bild i alla fall….. morr. Jag orkade inte göra om det, och Mia började dessutom tröttna, så jag knäppte av några på henne framifrån. 1 okej kort blev det.. och så här ser slutresultatet ut.

I torsdags mötte jag upp en kollega för att lämna ett par grejer som skulle in till kontoret. Hon bor i Bollebygd, så det var lätt att svänga förbi när jag hämtat dottern på förskolan. Hon har många gånger skrivit saker som antyder att hon vill låna hem Frank för lite hundsällskap, men jag har hela tiden trott att det är på skoj. Även denna gång frågade hon efter honom. Jag frågade om hon på riktigt var allvarlig, vilket hon sa att hon var. Så i fredags åkte jag dit och lämnade honom. Han har haft det så härligt i helgen! Så mycket uppmärksamhet från de 4 i familjen. Han har provsovit alla sängar och nog legat i allas knän. Härligt att han får lite paus från den där galna valpen här hemma 😉

Det fantastiska med honom är att han inte känner dessa människorna. Han har aldrig varit hos dom innan, men han bara stilar in där som ingenting och är sig själv. Dom var så imponerade av att han var så chill med allt.
Sen när han kommer hem så är han som om han aldrig varit hemifrån. Han har en så otroligt trygg mentalitet, jag älskar det!

Jag hade en liten oro om att Mia skulle tycka det var jobbigt. Det blir ju trots allt första gången hon blir ensam hund.. hon har ju vuxit upp med många hundar och är van vid det. Nä det var inga problem över huvud taget. Hon betedde sig som om hon aldrig haft Frank här. Men när han kom hem blev hon ju såklart tokglad! (Det var väl inte helt besvarat….). Men även hon lugnade sig snabbt och somnade gott i soffan.

Nu blir jag bortkörd från soffan av en bestämd 2-bent 5-åring. Jippie!

Uppdatering om Mia med mera

Jag har inte riktigt haft tid att skriva, samtidigt som jag faktiskt har inväntat beskedet på biopsin innan jag ville skriva något. Visst har jag varit väldigt säker på att det var Histocytom, men helt säker kan man ju aldrig vara och jag har inte riktigt vågat tänka på det.. rädslan att det var något annat fanns ju. Men det visade sig vara just Histocytom, och det är alltså helt ofarligt. Otroligt skönt!

Såret har läkt fint, vi har tagit stygnen på henne och hon har ju ett ärr kvar. När pälsen vuxit ut riktigt så blir det nog inte så synligt heller.

Idag tränade vi på ”stanna” ..vilket hon är kass på. Hon kan iofs knappt några kommandon.. inte ens sitt namn längre, verkar det som. Den där knäcken i öronen verkar ha kommit redan och hon skiter verkligen fullständigt i en när man är ute på promenad och hon är lös. I morse skulle jag bara gå utanför tomten för att låta henne bajsa, så skulle vi gå en längre rastning efter frukosten. Hon gillar inte att bajsa på tomten så jag öppnade och gick ut. Då spatserade fröken iväg och lyssnade inte alls på varken lockrop eller hot 😉 Nä, det var bara att hoppas på det bästa, och ja, till slut kom hon ju tillbaka. Hon skulle bara utforska ett stup vi har bakom vårt hus. Jag fick andas några djupa andetag. När hon kom tillbaka såg hon ut som ”Ja, men nu kom jag ju, var är min godis?”

Nya foton från när vi tränade på ”stanna”..

Igår blev våra valpar ur Virus-kullen 7 månader. Dom utvecklas så fint allihop och det är så kul att höra hur det går för dom. Även om dom såklart ger sina ägare en hel de gråa hår och en hel del frustration 😉

Vi har faktiskt varit och träffat Sture, från kullen. Han har jag inte sett sedan dagarna efter han flyttade när vi fick äran att passa honom. Sedan har tiden rusat iväg, men nu fick jag tummen ur att åka och hälsa på honom och ta en promenad. Det var inte så lyckat att ha med både Frank och Mia på det, eftersom det blev mycket koppeltrassel och stök 😉 men det är en lärdom till mig för nästa gång.

Frank tyckte Sture var sådär rolig och Sture tyckte Frank var superintressant. Vi försökte få till ett bra kort på dom, men Sture ville inte sitta still, så det fick bli som det blev. Kul att se dom ihop igen i alla fall <3

Vi har blivit lite bättre på att uppdatera våra sociala medier med bilder på valparna, tyvärr bara på valparna från Virus-kullen men vi får ta en sak i taget. Självklart kan man lätt bara lägga upp bilder då och då men det är ju också tråkigt om man råkar lägga ut lite för mycket bilder på en hund (för att dens ägare delar mer bilder t.ex) och missa att lägga ut på någon. Men oavsett så försöker vi tänka på det, vi försöker lägga upp bilder på era hundar så snart vi får chansen och det är helt okej att skicka meddelande med bilder till oss om ni vill att vi delar dom!

Här är några bilder vi delat på virus-valparna senaste tiden.

Tack för den här gången, jag hoppas det inte dröjer för länge till nästa gång!

Histocytom

För några veckor sedan upptäckte vi en liten knöl på Mia’s framben. Vi höll koll på den, tvättade med klorhexidin och rådfrågade några vänner som tyckte den var ok att avvakta med. Men den blev större och såg värre ut. I går rådfrågade jag några vänner med veterinärutbildning och den ena trodde det kunde vara Histocytom, det går att läsa mer om det HÄR. Det är kort och gott en godartad tumör som oftast dyker upp lika plötsligt som den kom. Jag ringde veterinären för att boka tid för biopsi och dom tyckte vi likväl kunde ta bort den helt, så idag ska Mia in och få den borttagen.

Histocytom?

Den kommer sedan skickas på biopsi och då får vi svar på vad det faktiskt är. Det känns såklart nervöst att hon ska opereras men samtidigt har jag fullt förtroende för ”min” klinik. Jag får återkomma när vi vet mer.

Igår åkte jag och Frank in till Bollebygd på lunchen för att träffa vår andra pojk i kenneln; Pablo och hans matte. Vi tog en lunchpromenad på ca 40 minuter och stod sedan och pratade en stund på deras uppfart. Jag är så glad i våra fina pojkar som är så trevliga. Vi passerade många hundar och människor och dom skötte sig väldigt fint. Till och med Frank som inte är van vid så många hundmöten kunde passera en i slakt koppel till och med.

Trååååkigt, sa Pablo
JC Ring Angels Django ”Pablo”

Nu har familjen vaknat, dags att dra igång dagen! Avslutar med en bild på hur det kan se ut en helt vanlig arbetsdag på mitt hemmakontor 😉

Mia AlbaChiara Serafina ”Mia”

Bädden ni ser under skrivbordet brukar ligga på skrivbordet så hon kan sova där på, det är väldigt mysigt att ha henne där faktiskt, förutom när hon sträcker sig ur bädden och börjar ”fippla” med tassarna på mitt tangentbord 😉

Fotostund i morse

I morse när jag såg solen stiga över de frostklädda träden skrek min fototarm att jag måste ut och fotografera. Jag gick till ett tjärn intill vårt hus och släppte hundarna. Det tog väl ungefär 1 minut innan dom fick kram i tassarna men med lite bus och bollkastning så fick dom igång cirukalationen igen och vi kunde vara där några minuter till i alla fall. Här är några av fotona jag tog.

Frank står på huvudet i ett försök att rulla sig….
Vem hinner ta bollen först?
Hon må vara liten men hon är snabb och tuff!
Älskar motljus, dis, utandningsluft och snö!
Skakar sig.

Lång väntan, men hon kommer ”snart”

Ja, snart är väl definierbart. För mig som väntar så känns det som en evighet tills hon kommer, men i förhållande till hur länge vi redan väntat så börjar det väl närma sig ”snart”..

Om ett par veckor kommer vi presentera henne med namn och bild, och sedan blir det ytterligare väntan innan hon slutligen tar sina första steg på svensk mark.

Frank har ingen aning om vad som väntar, men med tanke på hur lekfull och busig han har blivit den sista tiden (medicinen har hjälpt honom mycket) så hoppas jag att han kan se lite glädje i att få en kompis igen. Det blir nog dubbla känslor.. kul tills han fattar att hon ska bli kvar här 😉

Idag har jag som ambition att undersöka en ny promenadväg, hela turen ska vara 1 mil lång, men då innebär det att man går 6 km på asfaltsväg, en 70-väg med mycket kurvor och knappt någon vägren. Både tråkigt, ansträngande, slitigt på lederna och farligt. Så min idé är att gå fram till asfaltsvägen och vända, för den sträckan ska vara grusväg/skogsstigar. Så får vi ihop runt 8 km. Både jag och min sambo provade vid olika tillfällen att hitta den rundan när vi var nyinflyttade, men då var den så dåligt utmärkt att vi båda gick fel. Han hamnade långt bort och fick ihop 1,2 mil, där sista 4-5km var på en ännu värre väg (mer trafik). Han hade då Frank och vår dåvarande hund DD i långlina och hade väldigt sjå att hålla dom i kortkoppel längs vägen.
Jag insåg att jag var fel och vände istället. Jag hade då bara med Frank, jag cyklade och han drog mig. Jag var gravid i vecka 11 och kände att jag nog gett mig på något dumt när Frank fick för bråttom ner vid en stig.. det slutade nämligen med att jag gjorde en volt över styret och landade i blåbärsriset. Jag slog mig inte, men blev lite skrämd, såklart.
Nya tag idag! Nu ska tydligen rundan vara utmärkt bättre.

Uppdatering om Frank

Dags att uppdatera lite om Frank, tänker jag. Vi fick svar från veterinären att det inte var Borrelia eller Anaplasma. Vi fick utskrivet en ny medicin eftersom hans mage rasade på den första han fick (vilket inte alls är ovanligt på den medicinen). Numera behandlas han med en medicin som är antiinflammatorisk, smärtstillande och som är främst till för att hjälpa vid artros. Han har ätit den i en vecka ungefär och den har redan visat resultat. Numera är han bara lite smått halt efter vila, förut kunde han knappt stödja på benet efter vila, så det känns riktigt fint. Jag fick också för mig att köpa vetbed, som jag hade i valplådan och även skickade med valparna, för att Frank tyckte om när vi hade sånna hemma. Då – bara av en slump – la jag den ena bredvid soffan, precis där Frank brukar hoppa upp och ner från soffan, och eftersom den är med antiglid under så får han numera bättre tag när han hoppar i och ur. Han landar inte på ett hårt, halt parkettgolv utan på en mjukare matta som inte glider iväg. Att man inte tänkt på en sån sak tidigare? Det skulle han ju haft alla år egentligen! Man lär sig något nytt som hundägare hela tiden 😉

Tanken med medicinen är att han ska äta den nu i två veckor, på full dos, för att få hjälp med en ev direkt inflammation. Sedan ska vi försöka trappa ner så mycket vi kan för att få ner honom på lägsta möjliga dos. Troligtvis får han ju ha någon typ av hjälp mot artrosen resten av sitt liv, men min förhoppning är att kunna gå över på Flexadin eller Glucosamin framöver. Nu behöver vi bara lite starkare hjälp för att få de bästa förutsättningarna att komma vidare.

Framtiden då.. jag håller på att spricka.. vi har planer för en till hund i kenneln och den hunden kommer att bo hemma hos mig och Frank.. det är lång väntan kvar tills dess, men ändå så nära. Jag har inte längtat efter något så här mycket på så många år, så det håller på att äta upp mig 😉 Särskilt när man helst av allt bara vill basunera ut för hela världen att en av de vackraste valparna jag sett snart kommer tassa runt här hemma i vårt hus! Nej, valpen kanske inte är en av de vackraste alla skådat, men jag har då redan förälskat mig i den ..upp över öronen.. Jag är svårflirtad när det gäller valpar, ska ni veta. Jag har träffat så många valp-kullar genom åren och självklart tycker jag alla valpar är sååå söta och sååå mysiga, men det är få valpar jag får känslor för. Fastnar för. ..men den här individen har stulit mitt hjärta.. och då har jag inte ens träffat kullen! Det handlar väl antagligen om inställningen; Jag vet att valpen ska bo här, så jag tillåter mig själv att falla för den utan att ha träffat den. Mer om detta längre fram 🙂


Mini-valpträff!

I söndags var det äntligen dags för dagen jag längtat så mycket efter; Minivalpträff. Jag blev glad att höra från valpköpare att även dom längtat, kändes lite mindre egoistiskt att ha träffen då 😉
Det blev tre valpar som kom; Sigrid, Leia och Scooby. Det var så roligt att se dom, vad dom växt och vad vackra dom blivit! Och att deras personligheter håller i sig så mycket. Det var härligt att se de engagerade valpköparna när dom jobbade med sina hundar. ..med betoning på MED. Dom var alla så medvetna om sina hundars personligheter och såg charmen och styrkan i dessa personligheter. Dom förvaltar sina valpar så väl. Det värmer så mycket i mig <3

Sigrid hade lite för mycket temperament för att busa med de andra, så hon fick leka lite med springpole och flirtpole, vilket hon också föredrog. Så medan Leia och Scooby busade så jagade hon flirtpolen.

Nog tjatat om detta! Här kommer bilder 🙂 (Jag filmade en del, därför blev det inte så mycket bilder.)

Tystnaden är öronbedövande ..stundvis ;)

Igår var det fullt upp. Jag hade förberett för vår valpträff ute på tomten, hade satt upp mitt utställningstält och ställt in bord och stolar så vi kunde sitta där och skriva papper även om det småregnade.

Det hällregnade hela morgonen. Visst är det hundmänniskor som ska komma men vem vill stå ute i flera timmar i hällregn? Och valparna..? Dom ville jag inte släppa ut i det vädret! Det var bara att tänka om. Skapa stora ytor inomhus. Så uterummet fick ännu en makeover, valpsäkrade och tog tillbaka det som det var när vi hade besök när dom var 4 veckor, då vi också var inomhus. Valphagen fick bli större för att rymma fler personer. Och det var just det som hände. Rymma alltså. Mitt i allt när jag står och förbereder kaffe så hör jag 14 tassar i full fart ut mot köket! Jag fick lite lätt panik för vi har en trappa ner till källaren som vi brukade valpsäkra så fort någon/några valpar var ute, men dessa grindar hade jag använt till att bygga ut valphagen. Så det blev lite svettigt innan alla var i säkerhet igen. Valphagen fick förbli samma storlek som innan, så den gick att rymningssäkra 😉

Jag förberedde en annan plats att skriva papper på, och försökte ordna så gott det gick att ge alla möjlighet till utrymme.
Alla kom nästan samtidigt, det var inte många minutrar mellan bilarna som rullade in och alla hittade såklart sin valp omgående. ”Pärlan” (hon har inte fått sitt nya namn) och Sture – som inte flyttade igår – hittade också famnar att gosa i, så dom blev inte bortglömda.

Vi betade av pappers-skrivning och allt, valp för valp. De som skulle långväga fick prioriteras först, så sist kvar blev Scooby som skulle till Brämhult utanför Borås. När dom hade åkt kom min sambo hem efter att ha lämnat dottern på kalas. ”Pärlan” och Sture sov stenhårt, och Frank – om möjligt – ännu hårdare 😉 Det var en öronbedövande tysthet. När valparna vaknade så stod grinden till valphagen öppen och dom har bara varit instängda där under natten. Annars är dom med oss hela tiden. Förut fick vi välja våra tillfällen att ta ut några av valparna, men med ett barn som inte kan försvara sig från busiga valptänder så blev det allt för sällan (mot vad jag hade önskat och trott).

Min kompis Annika och hennes man kom på besök. Annika var med när valparna föddes, som stöttning om det skulle hända något. Som tack döpte vi en av valparna efter en av hennes hundar; Loffe. Så igår fick före detta Loffe träffa sin namne 🙂

Minutrarna innan valpköparna anlände insåg jag att jag så gärna ville ha nya ståbilder på de som skulle flytta. Jag satte igång och filma dom när jag ställde upp dom. Började med tikarna eftersom dom ska sparas i kenneln, men jag hann faktiskt med hanarna också! Senare på kvällen gjorde jag samma med de två som är kvar.

Frankenstyle’s Work From Home – Kato
Frankenstyle’s Self-Quarantine – ”Pärlan”
Frankenstyle’s Cover Your Sneeze – Bim
Frankenstyle’s Keep Distance – Scooby
Frankenstyle’s Lockdown – Lilleman
Frankenstyle’s Wash Your Hands – Leia
Frankenstyle’s Stay Safe – Sture

Det är inte lätt att få dom att stå still mer än någon millisekund, så därför föredrar jag film. Normalt får någon annan ställa och jag fotar, men då blir det ett 50-tal bilder per hund att gå igenom sedan 😉 Fördelen med film är att man kan fånga den där millisekunden eftersom man nästan kan titta bildruta per bildruta. Nackdelen är att det lätt blir suddigt, och dålig kvalité framförallt!

Idag på morgonen har ”Pärlan” och Sture levt rövare, dom har härjat och stojat, retat gallfeber på farbror Frank som vill ha sovmorgon och slutligen däckade dom på en filt vid mina fötter där dom sover nu.

Jag vet inte vad jag ska göra idag, annat än att försöka ta tillvara på dagen med de små. Kanske en tur till skogen..? Vi får se 🙂

Finbesök igår

En annan fördel med valparna är att man får finbesök titt som tätt. Ens bekanta som man inte träffat på länge pga rådande omständigheter kommer och hänger på tomten en stund. I går kom våra fodervärdar Katarina och Robban med sin dotter och hunden Pablo som vi köpte i våras. Pablo är från Serbien, kom hit som valp och har ägts av en kennel i Skåne (Kennel Serencia) sedan dess. När dom skulle sälja honom bestämde vi oss för att slå till. Vi tycker han har en tilltalande stamtavla, dessutom var han utvärderad med BPH och röntgen (med fina resultat) och till råga på det är han otroligt vacker att titta på!

Eftersom vi inte har möjlighet att ha honom hemma någon av oss så hängde allt på att hitta bra fodervärdar som kunde ta hem honom direkt vid flytt. Modiga, insatta i rasen och väl förberedda på att ta över en vuxen hund. Vi annonserade på hemsida, Facebook och instagram utan napp. Många bodde för långt bort. Jag kunde inte släppa hunden, allt var klart, vi skulle bara hitta ett hem! Så jag tog en rejäl chansning och skrev i vår lokala facebook-grupp. På andra änden skärmen satt Katarina som letat efter den rätta hunden under en lång tid, men inte funnit intresse i några annonser hon hittat. Så mitt inlägg besvarades direkt med en presentation. Jag åkte dit och träffade dom, och veckorna efter var det lite detaljer med resa etc som skulle planeras. Vi åkte och hämtade honom tillsammans, och han charmade in sig direkt.

Det är en enkel och glad grabb, med mycket energi utan att vara ”stökig”. Robban springer mycket med honom så han får kanalisera den energin han har. Jag är så glad över att vi har honom i vår kennel och ser så mycket fram emot att få använda honom i vår avel framöver. Dessutom bort han 10 minuter bort, så jag kan få möjlighet att träffa honom ofta.

Här är några bilder från gårdagen på vår grabb ”JC Ring Angels Django” / Pablo.

6 veckor redan

Men småpluttar, hur blev ni så stora? 6 veckor gamla igår! Jag vet inte vad som hände, jag känner redan att jag har ångest över att dom ska flytta. Dom är för små! Hur små är dom egentligen när dom flyttar?

Det händer ju mycket på två veckor, såklart.. jag ser ju saker varje dag som visar på hur dom utvecklas och blir större.

Nu på morgonen är det max 3 kisspölar att torka upp, resten ligger i någon av kiss-lådorna. Förr var det ju 8-10 kisspölar. Jag har lite koll på vilka det är som ofta missar, dom får jag ta och lägga lite extra tid på att hjälpa att hitta rätt här framöver så att dom får sin rumsrenhetsträning med.

Häromdagen ägnade jag halva min lunchrast åt att bygga en inhägnad åt dom utomhus. Det är ju väder för att dom ska kunna vara ute, men jag vill ha det smidigt och lätt så att jag själv kan ta ut dom utan att behöva gå i omgångar och bära, eller släpa på en tung bur (dom väger ju över 20kg tillsammans och i buren är dom inte stilla så det är tufft att balansera den där stora buren med dom inuti). Så jag möblerade om lite till i uterummet så det går en gallervägg diagnoalt mellan altandörren och skjutdörren som leder ut dom på altanen. Jag hade redan dagen innan satt upp skydd runt altanens kanter så dom inte skulle kunna ramla ner. Nu satte jag en avgränsning på den delen av altanen man kommer åt från uterummet. Så nu kan jag släppa ut dom på min morgonrast vid 10, och sedan har dom tillgång till hela denna yta (altanen, halva uterummet och ”sin” del av vardagsrummet) hela dagen. Perfekt! På lunchen öppnar jag lätt upp så att dom får komma ut på hela tomten. Jag är så nöjd med den lösningen. Hoppas vädret håller i sig så jag kan utnyttja det mer 🙂

Igår på lunchen hängde kameran med ut. Jag fotade väldigt mycket förr men nu känner jag att jag inte har tid att ta hand om bilderna så det blir mer sparsamt med fotograferingen nu, tyvärr.