Så lätt, men så svårt

Det verkar som om om bytt adress på inloggningssidan så jag har haft lite problem att logga in. Men det var väldigt lätt visade det sig efter 2 minuters googlande.

Förra helgen (påskafton) hade vi valpköpare på besök. Det började med att Kato’s ägare hörde av sig och skulle komma neråt, och ville komma förbi. Jag föreslog då att fråga andra valpköpare om dom ville komma, vilket mottags med glädje. Det kom 3 andra, så vi var Kato, Sture, Scooby och Bim. Det blev en väldigt lyckad dag. Tack till er som kom, och TACK för att ni tar så väl hand om era hundar. Vi är så glada över det. Nu börjar planeringen för valpträffen i sommar.

Kato (FS Work From Home)
Bim (FS Cover Your Sneeze)
Scooby (FS Keep Distance)
Sture (FS Stay Safe)

Igår blev Mia 6 månader. Jag – som älskar att fotografera – försöker utvecklas en del i fotograferandet.. jag försöker mest utvecklas i bildbehandling. ”Mina” foton ser ut som dom ovan, det är klassiska foton av Paula. Men jag älskar ju de där med lite mer runtom, lite mer känsla i bilden osv. Så jag gav mig ut i skogen med Mia och kameran. Eftersom hon inte kan stanna kvar när jag ber henne (nej… vi har fortfarande inte lärt henne det!!) så fick jag rigga kameran och fjärrkontrollen och börja multitaska; Mata hund, ställa upp hund, hålla koppel på hund och trycka på fjällkontrollen. Det gick jäkligt bra. Hon stod så snyggt, och jag kände mig så nöjd att jag skulle få fina ståbilder på henne (från sidan, som jag knappt har bilder av henne).. Går tillbaka till kameran och kollar igenom resultatet. Ja.. det var ett par bakben i bild i alla fall….. morr. Jag orkade inte göra om det, och Mia började dessutom tröttna, så jag knäppte av några på henne framifrån. 1 okej kort blev det.. och så här ser slutresultatet ut.

I torsdags mötte jag upp en kollega för att lämna ett par grejer som skulle in till kontoret. Hon bor i Bollebygd, så det var lätt att svänga förbi när jag hämtat dottern på förskolan. Hon har många gånger skrivit saker som antyder att hon vill låna hem Frank för lite hundsällskap, men jag har hela tiden trott att det är på skoj. Även denna gång frågade hon efter honom. Jag frågade om hon på riktigt var allvarlig, vilket hon sa att hon var. Så i fredags åkte jag dit och lämnade honom. Han har haft det så härligt i helgen! Så mycket uppmärksamhet från de 4 i familjen. Han har provsovit alla sängar och nog legat i allas knän. Härligt att han får lite paus från den där galna valpen här hemma 😉

Det fantastiska med honom är att han inte känner dessa människorna. Han har aldrig varit hos dom innan, men han bara stilar in där som ingenting och är sig själv. Dom var så imponerade av att han var så chill med allt.
Sen när han kommer hem så är han som om han aldrig varit hemifrån. Han har en så otroligt trygg mentalitet, jag älskar det!

Jag hade en liten oro om att Mia skulle tycka det var jobbigt. Det blir ju trots allt första gången hon blir ensam hund.. hon har ju vuxit upp med många hundar och är van vid det. Nä det var inga problem över huvud taget. Hon betedde sig som om hon aldrig haft Frank här. Men när han kom hem blev hon ju såklart tokglad! (Det var väl inte helt besvarat….). Men även hon lugnade sig snabbt och somnade gott i soffan.

Nu blir jag bortkörd från soffan av en bestämd 2-bent 5-åring. Jippie!

Uppdatering om Mia med mera

Jag har inte riktigt haft tid att skriva, samtidigt som jag faktiskt har inväntat beskedet på biopsin innan jag ville skriva något. Visst har jag varit väldigt säker på att det var Histocytom, men helt säker kan man ju aldrig vara och jag har inte riktigt vågat tänka på det.. rädslan att det var något annat fanns ju. Men det visade sig vara just Histocytom, och det är alltså helt ofarligt. Otroligt skönt!

Såret har läkt fint, vi har tagit stygnen på henne och hon har ju ett ärr kvar. När pälsen vuxit ut riktigt så blir det nog inte så synligt heller.

Idag tränade vi på ”stanna” ..vilket hon är kass på. Hon kan iofs knappt några kommandon.. inte ens sitt namn längre, verkar det som. Den där knäcken i öronen verkar ha kommit redan och hon skiter verkligen fullständigt i en när man är ute på promenad och hon är lös. I morse skulle jag bara gå utanför tomten för att låta henne bajsa, så skulle vi gå en längre rastning efter frukosten. Hon gillar inte att bajsa på tomten så jag öppnade och gick ut. Då spatserade fröken iväg och lyssnade inte alls på varken lockrop eller hot 😉 Nä, det var bara att hoppas på det bästa, och ja, till slut kom hon ju tillbaka. Hon skulle bara utforska ett stup vi har bakom vårt hus. Jag fick andas några djupa andetag. När hon kom tillbaka såg hon ut som ”Ja, men nu kom jag ju, var är min godis?”

Nya foton från när vi tränade på ”stanna”..

Igår blev våra valpar ur Virus-kullen 7 månader. Dom utvecklas så fint allihop och det är så kul att höra hur det går för dom. Även om dom såklart ger sina ägare en hel de gråa hår och en hel del frustration 😉

Vi har faktiskt varit och träffat Sture, från kullen. Han har jag inte sett sedan dagarna efter han flyttade när vi fick äran att passa honom. Sedan har tiden rusat iväg, men nu fick jag tummen ur att åka och hälsa på honom och ta en promenad. Det var inte så lyckat att ha med både Frank och Mia på det, eftersom det blev mycket koppeltrassel och stök 😉 men det är en lärdom till mig för nästa gång.

Frank tyckte Sture var sådär rolig och Sture tyckte Frank var superintressant. Vi försökte få till ett bra kort på dom, men Sture ville inte sitta still, så det fick bli som det blev. Kul att se dom ihop igen i alla fall <3

Vi har blivit lite bättre på att uppdatera våra sociala medier med bilder på valparna, tyvärr bara på valparna från Virus-kullen men vi får ta en sak i taget. Självklart kan man lätt bara lägga upp bilder då och då men det är ju också tråkigt om man råkar lägga ut lite för mycket bilder på en hund (för att dens ägare delar mer bilder t.ex) och missa att lägga ut på någon. Men oavsett så försöker vi tänka på det, vi försöker lägga upp bilder på era hundar så snart vi får chansen och det är helt okej att skicka meddelande med bilder till oss om ni vill att vi delar dom!

Här är några bilder vi delat på virus-valparna senaste tiden.

Tack för den här gången, jag hoppas det inte dröjer för länge till nästa gång!

Valparna är 6 månader nu

Hörni, hur snabbt går tiden?? Valparna blev 6 månader i fredags. Här är de fotona vi fick av deras ägare igår. Likheter, men en otrolig utveckling. Vi är så himla stolta över dom, utseendemässigt såklart också men främst över hur ni beskriver era valpar. Flera av dom beskrivs ha en tydlig on och off-knapp, vilket vi tycker är så himla viktigt i rasen och något vi hoppades på att få fram i den här kombinationen iom att både Rut och Frank har det.

FS Work From Home ”Kato”
FS Self-Quarantine ”Sigrid”
FS Cover Your Sneeze ”Bim”
FS Keep Distance ”Scooby”
FS Lockdown ”Lilleman”
FS Wash Your Hands ”Leia”
FS Stay Safe ”Sture”

Scooban!

I lördags åkte jag, dottern, Frank och Mia till Scooby och träffade hela familjen. Vi började med en skogspromenad, och sedan blev det lite bus på deras tomt. Mia och Scooby fann varandra, som jag trodde att dom skulle. Scooby leker väldigt försiktigt och är inte alls särskilt ”brötig”. Frank tyckte däremot att dom två ungdomarna kunde hålla sig för sig själva. Han undvek dom gärna. När dom ändå kom fram surnade han till och röt ifrån. Jag slutar aldrig att imponeras av den hunden. Visst, han surnade till – som sagt – men han är tydlig och går inte över gränsen. Vid ett tillfälle blev han märkbart arg på Scooby men han markerade bara i luften med ljud, och när jag sa åt honom att sluta så gick han undan. Han var fram några gånger till för att han nog verkligen ville ge den där skitungen en liten tillsägelse, om inte annat så för att jucka lite på honom, men det räckte att jag sa ”Fraaaank” så gick han därifrån. Vi kopplade nämligen ungdomarna efter att dom hade busat en stund, och då fick Frank gå runt lös.

Att träffa Scooby igen var så underbart. Han är verkligen precis en sådan hund som han var när han var valp. Hans personlighet har varit så tydlig hela tiden och familjen bekräftade detta att det jag beskrivit om honom stämmer så väl in på honom än. Jag tycker det är intressant att se det så tydlig. Det är också ett tecken på att han har hamnat helt rätt. Denna familj har verkligen lyckats förvalta honom väl.

Här kommer lite bilder.

Mia AlbaChiara Hallmark ”Frank” och Frankenstyle’s Keep Distance ”Scooby” ..visst kan man se likheter? 😉
Släktträff mellan Mia AlbaChiara Hallmark ”Frank” som är pappa till Frankenstyle’s Keep Distance ”Scooby” som är farbror till Mia AlbaChiara Serafina ”Mia” (som Frank alltså är farfar till). Ingen av hundarna förstod något släktband 😉
”Kom igen farsan!”
Frank: ”G E M I G G O D I S!”

Nu var det längesedan!

Det blir för långt mellan uppdateringarna, men nu gör jag ett försök till en.
I senaste inlägget skrev jag ju om våran ”Kommer snart”, ett tillskott i kenneln som vi snart skulle gå ut med mer information om. Hon är redan ”outad” och har en egen plats på hemsidan redan. Vi längtar så oerhört mycket, vi här i Bollebygd. Jag har inte skaffat hund på snart 8 år, så nu plötsligt förstår jag er valpköpare bättre, när ni gick och längtade och väntade på eran framtida familjemedlem.

Dessutom var ju mitt hundköp för 8 år sedan inte som idag.. Frank skulle ju nämligen inte bo hos mig. Han skulle bara mellanlanda hos mig tills vi hittat ett bra foderhem.. så egentligen är det över 11 år sedan jag senast väntade på MIN hund. Denna tös har vi följt sedan hennes föräldrar parades.. väntan på bekräftad dräktighet, väntan på att valparna skulle födas, väntan på att se om det fanns någon som passade oss och slutligen den evighetslånga väntan på att hon ska bli resklar! (som fortfarande pågår).

Tösen ska få heta Mia. Hon heter ”Mia AlbaChiara Serafina” i stamtavlan och våran Frank är farfar till henne. För några år sedan lånade nämligen Franks uppfödare honom till sin egen avel (något som gjorde oss så stolta, eftersom vi vet att hon väljer sina avelsdjur med omsorg). I kullen föddes det (bland annat) en hane som blev kallad Odin och som blev kvar i kenneln. Odin är en stor favorit, han har verkligen fått 50/50 av mamma och pappa, han är så vacker!

Mia AlbaChiara Odin

Vi har också följt mamman, då den kullen hon föddes i var något som tilltalade oss också. Så det är hundar vi följt ett tag och uppfödaren har jag (Paula) tät kontakt med sedan Frank kom till oss.

Här är Mia.

Mia AlbaChiara Serafina

Och namnet, ja det beror på att vi har en liten grej för att våra tikar (som vi namnger) ska ha 3 bokstäver, och hanarna 5. Jag hade en önskan om ett annat namn på henne först, men när Mia dök upp som förslag så tyckte jag det passade med 🙂

Mini-valpträff!

I söndags var det äntligen dags för dagen jag längtat så mycket efter; Minivalpträff. Jag blev glad att höra från valpköpare att även dom längtat, kändes lite mindre egoistiskt att ha träffen då 😉
Det blev tre valpar som kom; Sigrid, Leia och Scooby. Det var så roligt att se dom, vad dom växt och vad vackra dom blivit! Och att deras personligheter håller i sig så mycket. Det var härligt att se de engagerade valpköparna när dom jobbade med sina hundar. ..med betoning på MED. Dom var alla så medvetna om sina hundars personligheter och såg charmen och styrkan i dessa personligheter. Dom förvaltar sina valpar så väl. Det värmer så mycket i mig <3

Sigrid hade lite för mycket temperament för att busa med de andra, så hon fick leka lite med springpole och flirtpole, vilket hon också föredrog. Så medan Leia och Scooby busade så jagade hon flirtpolen.

Nog tjatat om detta! Här kommer bilder 🙂 (Jag filmade en del, därför blev det inte så mycket bilder.)

Sture, Sigrid och Frank – uppdatering

I tisdags var jag valpvakt åt Sture, det var så mysigt att få träffa honom igen! Han tyckte det var för tidigt att bli avlämnad kl 8 på morgonen – och dessutom i regn! Men när han kände igen oss så kom svansen igång. Jag gick in med honom till Frank och även det var ett kärt återseende. Jag visade Frank att Sture inte kunde komma upp i soffan, så att han kunde söka ”skydd” där från en tokglad valp, men det var inte aktuellt. Frank ville busa med Sture och uppfostra honom. Till slut fick jag säga åt Frank att lägga sig på soffan så att Sture fick möjlighet att vila. Han somnade i min famn när jag sjöng Trollmors vaggvisa 😉

När jag hade jobbat klart för dagen åkte jag och hämtade min dotter på förskolan, sen åkte vi hem till Sigrid så att syskonen fick busa. Dom hade jättekul men efter en stund blev det för mycket så Sigrids husse tog henne i famnen och jag gick ut med Sture för att kissa honom. När jag kom in hade Sigrid blivit buren till sin soffa i sovrummet och snarkade högt där. Sture hade inga planer på att sova men var desto lugnare när han var själv. Strax därpå kom matte och hämtade Sture.

Frankenstyle’s Stay Safe – Sture
Frankenstyle’s Self-Quarantine – Sigrid

Så en uppdatering om Frank då. Idag ska vi träffa ortoped. Han har varit halt en tid och jag – som trodde att han slagit i tassen (han markerade att han hade ont på ovansidan av höger framtass) – har avvaktat lite för att se om hältan gav med sig. Det har blivit bättre men absolut inte tillräckligt stor förbättring för att jag nu ska misstänka att det ”bara” är att han slagit sig. Jag såg häromdagen att han dessutom började halta på andra sidan med, alltså vänster framtass. Då kontaktade jag veterinär och idag har vi tid hos deras ortoped. Jag hoppas på att kunna ge en uppdatering hur det gått senast imorgon.

Och imorgon ska vi till veterinären med en annan av kennelns hundar, nämligen foderhanen Pablo. (till höger i bild, bredvid sin kullsyster Astrid)

JC Ring Angels Designed for Sweden – Astrid & JC Ring Angels Django – Pablo

Han ska genomgå lite hälsoundersökningar, sådant vi brukar kolla våra avelsdjur för; Hjärta, ögon och patella. Vi tänkte skaffa testikelintyg också, men han är anmäld till en exteriörbedömning på söndag (det är sånt dom anordnar nu i brist på utställning) så vi får ett officiellt utställningsresultat på honom i och med det!
Han ska också DNA-testas för Ataxi. Han är Clear by parentage, men vi vill gärna ha honom testad, det är inte en dålig idé – anser vi – att det görs emellanåt.

I övrigt.. jo det händer väl lite ”i bakgrunden” i kenneln. Lite småplaner ..eller stora.. men inget som är klart att berättas offentligt om ännu.

Tystnaden är öronbedövande ..stundvis ;)

Igår var det fullt upp. Jag hade förberett för vår valpträff ute på tomten, hade satt upp mitt utställningstält och ställt in bord och stolar så vi kunde sitta där och skriva papper även om det småregnade.

Det hällregnade hela morgonen. Visst är det hundmänniskor som ska komma men vem vill stå ute i flera timmar i hällregn? Och valparna..? Dom ville jag inte släppa ut i det vädret! Det var bara att tänka om. Skapa stora ytor inomhus. Så uterummet fick ännu en makeover, valpsäkrade och tog tillbaka det som det var när vi hade besök när dom var 4 veckor, då vi också var inomhus. Valphagen fick bli större för att rymma fler personer. Och det var just det som hände. Rymma alltså. Mitt i allt när jag står och förbereder kaffe så hör jag 14 tassar i full fart ut mot köket! Jag fick lite lätt panik för vi har en trappa ner till källaren som vi brukade valpsäkra så fort någon/några valpar var ute, men dessa grindar hade jag använt till att bygga ut valphagen. Så det blev lite svettigt innan alla var i säkerhet igen. Valphagen fick förbli samma storlek som innan, så den gick att rymningssäkra 😉

Jag förberedde en annan plats att skriva papper på, och försökte ordna så gott det gick att ge alla möjlighet till utrymme.
Alla kom nästan samtidigt, det var inte många minutrar mellan bilarna som rullade in och alla hittade såklart sin valp omgående. ”Pärlan” (hon har inte fått sitt nya namn) och Sture – som inte flyttade igår – hittade också famnar att gosa i, så dom blev inte bortglömda.

Vi betade av pappers-skrivning och allt, valp för valp. De som skulle långväga fick prioriteras först, så sist kvar blev Scooby som skulle till Brämhult utanför Borås. När dom hade åkt kom min sambo hem efter att ha lämnat dottern på kalas. ”Pärlan” och Sture sov stenhårt, och Frank – om möjligt – ännu hårdare 😉 Det var en öronbedövande tysthet. När valparna vaknade så stod grinden till valphagen öppen och dom har bara varit instängda där under natten. Annars är dom med oss hela tiden. Förut fick vi välja våra tillfällen att ta ut några av valparna, men med ett barn som inte kan försvara sig från busiga valptänder så blev det allt för sällan (mot vad jag hade önskat och trott).

Min kompis Annika och hennes man kom på besök. Annika var med när valparna föddes, som stöttning om det skulle hända något. Som tack döpte vi en av valparna efter en av hennes hundar; Loffe. Så igår fick före detta Loffe träffa sin namne 🙂

Minutrarna innan valpköparna anlände insåg jag att jag så gärna ville ha nya ståbilder på de som skulle flytta. Jag satte igång och filma dom när jag ställde upp dom. Började med tikarna eftersom dom ska sparas i kenneln, men jag hann faktiskt med hanarna också! Senare på kvällen gjorde jag samma med de två som är kvar.

Frankenstyle’s Work From Home – Kato
Frankenstyle’s Self-Quarantine – ”Pärlan”
Frankenstyle’s Cover Your Sneeze – Bim
Frankenstyle’s Keep Distance – Scooby
Frankenstyle’s Lockdown – Lilleman
Frankenstyle’s Wash Your Hands – Leia
Frankenstyle’s Stay Safe – Sture

Det är inte lätt att få dom att stå still mer än någon millisekund, så därför föredrar jag film. Normalt får någon annan ställa och jag fotar, men då blir det ett 50-tal bilder per hund att gå igenom sedan 😉 Fördelen med film är att man kan fånga den där millisekunden eftersom man nästan kan titta bildruta per bildruta. Nackdelen är att det lätt blir suddigt, och dålig kvalité framförallt!

Idag på morgonen har ”Pärlan” och Sture levt rövare, dom har härjat och stojat, retat gallfeber på farbror Frank som vill ha sovmorgon och slutligen däckade dom på en filt vid mina fötter där dom sover nu.

Jag vet inte vad jag ska göra idag, annat än att försöka ta tillvara på dagen med de små. Kanske en tur till skogen..? Vi får se 🙂

Besiktning + 8 veckor

I tisdags besiktigades valparna. Alla gick igenom utan anmärkning med fina kommentarer om att dom var stabila, sociala och trevliga. Jättekul! Det var spännande, jag har varit med på en valpkullsbesiktning för ungefär 12 år sedan och jag minns knappt hur det var. Veterinären kollar noga igenom hunden, allt från tänder till ögon, öron. Hon kände igenom magen, körtlarna och kollade så att hanarna hade fått kulorna på plats. Sedan fick dom vaccinationen, vilket dom skrek i högan sky av, och efter det skulle dom få chipet, vilket är en rätt rejäl spruta. Den är hemsk. För att valpen inte ska skada sig så måste man hålla i den med ett fast grepp, och det gjorde ont i mig att höra deras skrik. Direkt när det var över så fick dom godis och fick komma ner på golvet, och då var det som om ingenting hade hänt. Ingen av dom såg det minsta medtagna ut när dom kom ner på golvet. Dom struttade iväg precis som vanligt. Det var lugnande att se 🙂

Så igår fyllde dom 8 veckor. Magont! Alltså jag har verkligen gått i tron om att det skulle inträffa.. att jag skulle hinna ”tröttna” på dom. Att jag skulle längta efter dagen då dom skulle flytta.. men nej, det är bara ångest! Rut har åkt hem så det är redan tomt och stor skillnad. Så på en vecka ska vi gå från 9 hundar till 1?! Hur knepigt blir det. Till råga på allt så hör min syster av sig och säger att hon vill låna Frank (hon saknar att ha hund så ibland lånar hon Frank).

På lördag flyttar 5 av valparna, och de andra 2 flyttar på måndag. Jag hoppas att söndagen blir lugn och stilla så att jag kan maxa tiden med de två småttingarna som är kvar då. Jisses.. det kommer kännas konstigt. Och hur ska jag göra med dom på natten? Ska dom sova själva i valplådan.. bara dom två..? Nej, vad konstigt det blir. Jag tror det blir så att jag bäddar på golvet i valplådan och sover med dom, men vi får se om jag kommer på något annat sätt.

Ikväll har jag förberett i stort sett allt jag kan inför helgen. Jag har sorterat in resterande papper i valparnas pärmar, portionerat upp torrfodret vi ska skicka med. Jag har märkt upp påsar för Mush-fodret som ska med, men det packar jag ihop imorgon. Jag har förberett filtarna som ska med till de nya hemmen och jag har skrivit i alla avtal så långt jag kunnat.

Tidigare på dagen var jag och träffade några spekulanter som kontaktat oss angående Pärlan. Det kändes som helt rätt hem för henne, så vi kommer släppa henne till dom. Vi behåller avelsrätten på henne och hon kommer bo nära mig.. jag hoppas på att få träffa henne ofta! Det känns jätteroligt att få ha 4 valpar såpass nära, och tror jag kommer få täta uppdateringar från de andra med, så man får följa dom på avstånd.

Det var som jag sa till en valpköpare jag pratade med häromdagen; Det är olustigt att dom ska flytta från mig, men jag känner ingen som helst oro eller olust i VART dom ska ta vägen. Bara att dom lämnar mitt hem, men när jag tänker på vilka hem dom ska till så börjar jag nästan längta istället, för att jag så gärna vill att dessa väl utvalda köpare ska få komma igång med sina nya familjemedlemmar. Det känns helt rätt i magen vilka vi valt <3

Godkväll

Nu är det 5 dagar kvar tills valparna är 8 veckor. Det är ofattbart! Jag kan inte förstå hur snabbt det har gått, och jag kan ännu inte känna känslan som de flesta uppfödare vittnar om, att man nästan längtar tills dom ska flytta för att dom blivit så jobbiga sista tiden. Det är några dagar kvar, det kanske kommer då.. men hittills är det bara korta stunder jag känner mig ”färdig” med den här delen. Exempelvis när 7 st terroriserar mig och biter mig överallt, och knappt ger mig möjlighet att resa på mig. En hugger tag i hälsenan så benet viker sig när jag belastar det, och de andra drar i mina armar, hoppar mot mitt ansikte och så vidare. Som 7 vargar som försöker fälla ett byte 😉
När man – på morgonen – ska försöka städa upp bajshögarna som ligger i kisslådan medan 7 superglada valpar vill hälsa och febrilt hoppar efter mina händer.. då kan man också känna ”Nej, nej, nej.. nu får ni bli färre!” men när det värsta är städat och jag tar en paus innan storstädningen av valplådan, och bara sätter mig inne hos dom så har vi en jättemysig stund där alla får lite gos var, alla uppmärksammas, alla får en puss på nosen (utom möjligtvis Lilleman och Sture som oftast hugger mot näsan.. dom får en liten slängpuss). Alla får höra sina namn, få några sekunders uppmärksamhet var mitt i kaoset av syskonröjet. En kort stund har vi denna mysiga ritual innan dom återigen återgår till att vara vargar och se mig som byte.

Ni kanske minns inlägget jag skrev om min morgonrutin, med städning, städning och åter städning? Numera ser det snarare ut så att jag börjar med att plocka upp bajshögarna ur lådan, de flesta ligger på kiss-lådan, några alldeles intill. Sedan moppar jag upp ev. pölar som hamnat utanför, och sedan tar jag lite morgonmys med valparna. Efter det tar jag med hela lådan (för då har dom hunnit göra lite mer behov) och städar rent den. Jag byter vatten i mopp-hinken och skurar av ungefär halva inhängnaden, den delen där kiss-lådan står och där omkring – där de flesta olyckor händer. Sedan ställer jag ner den rena lådan och städningen är klar!

Sedan kan jag passa på att städa ur resten av inhägnaden när valparna är ute på tomten istället, så jag får göra det ifred. (eller ja, om jag ska göra det ifred så får jag stänga dörren, annars har jag 7 valpar som jagar moppen) 😉

Jag lägger upp lite nya foton på valparna, som jag tog häromdagen. Dom ligger på instagram, Facebook och hemsidan, så varför inte även på bloggen 😉

Ni förstår kanske varför jag inte riktigt kommit över dom ännu.. dom är ju så söta!

Jag har valpsäkrat tomten tillräckligt för att kunna ha dom ute där mest hela tiden. När det är lite kyligare, som det varit ett par dagar nu, så springer dom in när dom är trötta. Då stänger jag om dom så dom får sova i inomhusvärmen, sedan öppnar jag upp när dom vaknat igen. Förvånansvärt få olyckor som sker på altanen faktiskt, man ser att dom söker sig ner till gräset för att uträtta sina behov.

Dom älskar att få umgås med Frank. De känslorna är inte alltid besvarade! Han är väldigt fin med dom, men kan absolut vara en surgubbe som bara fräser ifrån hela tiden. Häromdagen hade jag tagit ut en biabädd till dom. När Frank kom ut så stirrade han på biabädden, sedan klev han i den och fräste till de valparna som var i. När han var själv kvar la han sig ner och vaktade bädden. Morr, luft-markeringar osv. Det tog inte många minuter innan han hade bädden ifred. Men ytterligare några minuter kom Bim fram. Hon fjäskade i hela sitt kroppspråk och kröp försiktigt ner i bädden. Frank fräste till, hon rullade över på rygg. Sedan låg hon orörlig på rygg en stund och han bara stirrade på henne (”Varför går hon inte?”). Till slut var han ju tvungen att acceptera att hon skulle ligga där, för hon låg ju kvar. 😉
Mamma Rut är fortfarande matbar enligt valparna, så där är det lite mindre bus och mera ”attack-ätande” 😉

Vi har börjat gå lite promenader utanför tomten. Det är lite läskigt, lite ovant, men dom hänger på. Tidigare idag gick vi till brevlådan och då kommer vi i närheten av grannens hönsgård. Det tyckte dom var jättekonstigt. Dom såg inte hönsen men hörde tuppen, så dom ryggade lite och satte sig och analyserade en stund innan nån vågade gå vidare ..då hängde resten av gänget på..