Tomt och tyst

Vad knepigt. Detta hem som varit så fullt av liv, ljud, lukt och aktivitet i så många veckor är nu knäpp tyst (några snarkningar från Frank hörs ibland). Hörnet där delar av valphagen står kvar känns så påfallande tom. Att komma ut ur sovrummet i morse och inte mötas av en stank av bajs och att inte lägga massa tid på att städa för att få valphagen ren och fräsch igen.. och att inte få gå in till 7 superlyckliga små sketungar som var så tydliga med att dom hade saknat en hela natten, som bet, hoppade, pussade, pep och som kröp upp i knät och slogs med varandra om den bästa platsen. Så tomt. Så saknat. Jag skulle så gärna vilja göra om det här med valpar snart igen, men jag vet helt ärligt inte om det är just valpar jag saknar eller om det är ”mina” valpar jag saknar. Kollade bilderna från förra inlägget och känner en sådan klump i magen när jag ser mina pluttar. Dom kändes så stora när dom flyttade men när jag ser bilder och filmer från de nya hemmen så ser dom pyttesmåttiga ut!

Önskar så mycket att jag hade möjlighet att ta en till kull snart igen, för samtidigt som det var så oerhört dränerande så var det så givande! Och jag saknar verkligen förmånen att få gulla med valpar varje dag, flera gånger om dagen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *