Nu var det längesedan!

Sedan jag skrev senast så har jag och Frank besökt både Sigrid och även Leia. Sigrid har jag träffat flera gånger i sin hemmiljö men nu var Frank med för första gången. Vi tog en liten promenad och lät dom röja av sig på en stor äng. Frank röjde, men det verkade mest vara för att få avstånd till Sigrid 😉 Han sprang längre än vad hon ville sen kunde han andas ut 😉 Han är verkligen så snäll mot dom små.. dom pussar och fjäskar och han bara viker undan huvudet. Men till slut kan han absolut få nog, och då vrålar han ifrån, men han har aldrig gjort mer än ett morr-skall och en öppen mun. Bästa pappan <3

När vi var hos Leia häromdagen så tog vi också en promenad, Leia var lös största delen av tiden. Vi avslutade med att släppa bägge i en inhägnad.. Frank var inte så leksugen, men gjorde några småspring med Leia. Vi avslutade med en kaffe på deras altan. Frank intog sin plats bredvid Leias husse (som åt en macka) i soffan och hade bra koll på bordet. Tills han slutligen somnade i knät på Peter.

Det är kul att träffa valparna igen, och ambitionen är att besöka även Scooby och Sture när tillfälle ges, och om ägarna vill såklart 🙂 Det är som jag sagt till de andra; Inget tvång, inget måste bara för att man är uppfödare utan bara helt och hållet om dom vill!
Både Leia och Sigrid har fått fina sidor av sina föräldrar. Dom är energiska och mycket hund när dom är igång, men dom har en förmåga att koppla av och koppla ner. Underbart.

Som avslutning vill jag uppdatera er om Franks hälta. Han har nu varit utan medicin i någon månad (eller mer? …dålig koll…) och vi har sakta ökat på, och utmanat belastningen av honom. Från strikta koppelpromenader till att få vara lös lite själv i skogen, och sedan få springa lite när man kastar bollen, till att busa lös med först Sigrid och ett par veckor senare även Leia. Han har fått vara med ute lös på tomten när vi haft besök, eller lös i skogen när vi varit där och grillat. Vi är noga med att ta på täcke eller overall om det är kallt, eller om han ska vara ute längre stunder.
Och vet ni vad? Hältan har inte återkommit!! Vi är så glada och tacksamma för detta. Han äter nu Ledsupport och Omega-3 från Svenska Djurapoteket, och det räknar jag med att han kommer få stå på resten av livet, men så länge vi inte behöver medicinera så är jag dundernöjd!
Igår fick vi besök av några vänner som inte träffat Frank sedan innan han medicinerades (eller i början av medicinering) och dom frågade vad det ”tagit åt Frank”. Dom tyckte han blivit en valp igen, så glad och sprallig, men harmonisk och sitt vanliga charmiga jag.. han försökte till och med sno ena personens vantar när hon busade med honom 😉 Sen sprang han iväg och gjorde en kullerbytta i snöresterna.
Älskade hund, jag är så glad att jag har honom <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *