Histocytom

För några veckor sedan upptäckte vi en liten knöl på Mia’s framben. Vi höll koll på den, tvättade med klorhexidin och rådfrågade några vänner som tyckte den var ok att avvakta med. Men den blev större och såg värre ut. I går rådfrågade jag några vänner med veterinärutbildning och den ena trodde det kunde vara Histocytom, det går att läsa mer om det HÄR. Det är kort och gott en godartad tumör som oftast dyker upp lika plötsligt som den kom. Jag ringde veterinären för att boka tid för biopsi och dom tyckte vi likväl kunde ta bort den helt, så idag ska Mia in och få den borttagen.

Histocytom?

Den kommer sedan skickas på biopsi och då får vi svar på vad det faktiskt är. Det känns såklart nervöst att hon ska opereras men samtidigt har jag fullt förtroende för ”min” klinik. Jag får återkomma när vi vet mer.

Igår åkte jag och Frank in till Bollebygd på lunchen för att träffa vår andra pojk i kenneln; Pablo och hans matte. Vi tog en lunchpromenad på ca 40 minuter och stod sedan och pratade en stund på deras uppfart. Jag är så glad i våra fina pojkar som är så trevliga. Vi passerade många hundar och människor och dom skötte sig väldigt fint. Till och med Frank som inte är van vid så många hundmöten kunde passera en i slakt koppel till och med.

Trååååkigt, sa Pablo
JC Ring Angels Django ”Pablo”

Nu har familjen vaknat, dags att dra igång dagen! Avslutar med en bild på hur det kan se ut en helt vanlig arbetsdag på mitt hemmakontor 😉

Mia AlbaChiara Serafina ”Mia”

Bädden ni ser under skrivbordet brukar ligga på skrivbordet så hon kan sova där på, det är väldigt mysigt att ha henne där faktiskt, förutom när hon sträcker sig ur bädden och börjar ”fippla” med tassarna på mitt tangentbord 😉

Vattensvans

Igår skulle jag ju utforska den nya rundan, som jag skrev om senast. Men det vräkte ner regn hela dagen igår, och blåste. Jag ville inte gå i skogen pga blåsten, men inte heller pga regnet, jag visste inte hur blött det skulle vara. För att få med Frank ut (det är svårt med sådant väder) så tog vi en biltur in till Bollebygd och gick en runda där inne. Det finns en runda på 5km genom bostadsområden osv, så Frank har mycket dofter att ta in. Vi mötte inte särskilt mycket folk, antagligen pga vädret. Hela timmen vräkte det ner. Jag har en hästskötar-rock som jag hade på mig, och gummistövlar. Frank hade sitt regntäcke från Back on Track, men vi var väldigt blöta när vi kom till bilen ändå. Vi åkte hem och tog några lugna timmar. Senare skulle min dotter posta brev till tomten så vi tog en kvällspromenad bort till vår postlådan. Det var fortfarande regn. Frank hade såklart täcke på sig då med, men ett annat eftersom det förra inte torkat än.

Senare på kvällen, reagerade jag över att Frank lagt sig inne på kontoret, där sover han i stort sett bara när jag jobbar där inne. Sen kom han ut och la sig på sin vet bed. Sedan in på kontoret, upp i soffan, rulla runt på rygg, ner på golvet osv. Han låg bara nån minut på varje ställe. Jag var lite upptagen med annat och reflekterade inte så mycket över detta just då.. men sedan hörde jag att han stönade när han försökte hitta en bra ställning. Han stönar när han är besvärad av något, så jag började iaktta honom.. då såg jag det; Vattensvans!

Vattensvans kallas på engelska för ”Dead tail” vilket jag tycker beskriver den väldigt väl. Svansen är som om den är död. Den hänger rakt ner och fungerar liksom inte. Det är någon typ av inflammation i svansroten som gör att nerverna inte fungerar helt. Det är inte ovanligt att hundar som badar mycket får det, men det kan komma sig så olyckligt att dom kan få det utav en kort promenad i fuktigt väder. Frank har haft det 3 gånger tidigare i sitt liv.. alla tre gånger har jag sett orsaken (tyvärr först efteråt), så det har inte varit något förvånande. Första gången (jag hade aldrig råkat ut för det tidigare) så var jag ute på en 3-4 timmars promenad, det var julafton så ungefär 4 plusgrader och regn (ja, sånt väder vi har här på jul) 😉 Ingen av hundarna hade täcke och dom avslutade med lite bus i en grusgrop där det var en stor vattensamling på botten, som dom båda rusade igenom flera gånger. Tiken fick inte vattensvans, men Frank fick det. Samma beteende som ovan beskrivet.

Från den gången har jag lärt mig att det bästa för Frank är att ge honom smärtlindring så fort som möjligt och som tur var hade jag det hemma. Beroende på vilken medicin jag har så har jag tidigare gånger ställt klockan på 4 timmar senare och gett en till, för att ge honom en god natts sömn. Igår gav jag honom en tablett och nån timme senare kom han till ro. När han skulle ut och kvällskissa var svansen normal igen! Det var skönt, så kort tid har han aldrig haft det förut, de andra två gångerna släppte det först dagen efter.

Bra för andra att tänka på; Vattensvans behöver inte komma efter timmar av bad, utan det räcker med kyla och fukt, så var noga med täcken, och gärna sådana som täcker svansroten.

För övrigt kom vi ut på nya promenaden idag istället. Den slutade på strax under 7 km, innan skoskavet tvingade mig att ringa min sambo så han och dottern fick hämta oss 6 km hemifrån :/
Mitt i ingenstans (alltså ni vet en sån där grusväg som är 5-6km lång in i skogen och som har några få hus längs med sig.. där kommer en bil, och stannar bredvid mig och Frank. Rutan rullas ner och där sitter Pablo’s husse och lillmatte. Dom har varit i skogen (med Pablo) och plockat svamp. Jag har antagligen passerat dom 😛 Världen är liten, eller ja, skogarna runt Bollebygd, tydligen 😉

Hälsotestad hund

Så igår var vi hos veterinären med Pablo. som jag nämnt tidigare. Vi skulle kolla ögon, hjärta och patella – som vi brukar göra innan avel.
Pablo skötte sig så fint på kliniken och fick så mycket fina lovord från veterinären som undersökte. Hon berömde honom hela tiden och sa ”Jag hoppas detta är en avelshund?” när jag sa att det var tanken och att det var därför vi ville utvärdera honom så sken hon upp och tyckte det var bra. Han utstrålar en sådan självsäkerhet utan att bli kaxig, vänligare ögon får man leta efter och han är alldeles ”lagom” mycket hund. Han är intensiv, det är trots allt en Amstaff.. men han är inte för mycket! Han hälsar lagom mycket, han härjar runt lagom mycket osv. För mig är han perfekt.

Så undersöktes han, hjärtat lyssnades noggrant igenom, inget att anmärka på. Ögonen undersöktes noga, noggrannare än Franks när han hade skadat sitt öga till och med. Inget att anmärka på. Så kom vi till knäna. Hon kollade förs höger ben och efter lite undersökning lyckades hon flytta knäskålen över kammen, den ploppade tillbaka direkt när hon släppte. Det är det som räknas som en 1:a på patella. Hon sa rakt ut ”Nej, neeeej vad orättvist!! Nej det är inte sjysst!!!” hon tyckte att med en så fin hane så ville hon att allt skulle vara topp. Jag kände såklart en besvikelse men iom att detta är första hunden jag känner till som har anmärkning på patella så har jag ingen som helst kunskap om vad det innebär – varken för honom eller för hans ev avkommor, så jag kände inte att jag ”gav upp honom” liksom. Hon kollade det andra benet och det var ingen som helst möjlighet att rubba det knät. 0 på den. Hon gick tillbaka till första knät och hon visade hur det såg ut. Jag såg ju med egna ögon att knät gick att dra ur led, så ja det är en anmärkning där. Hon kände att hon verkligen ville vara säker på sin sak och kallade in en kollega som fick kolla. Kollegan kände, kände, kände, kände, böjde, kände igen, tryckte, drog, hårdare och hårdare. Inget hände. Första veterinären visade hur hon gjorde för att hitta det exakta läget där hon kunde få knät ur led, andra veterinären provade.. utan att lyckas. Hon blev visad igen och efter några försök lyckades även hon få till det, så dom var överens om att ”Ja, detta är en 1:a”. Antagligen hade det inte upptäckts om vi gått till en annan veterinär, men samtidigt så finns det ju där oavsett, vilket man ju hellre har kunskap om än att inte veta alls. Det finns ju en anledning till att vi testar hundarna.. det behöver ju inte betyda att man bara använder hundar som är utan anmärkning utan att man ser vad det är för anmärkning och tar ställning till det.

Pablo är röntgad med B på höfterna, 0 på armbågarna (svenska resultat). Han har gjort ett fint BPH, han är en fin hanhund med ett utseende som tilltalar oss. Det är en relativt liten hane, jag skulle tippa på att han är under 49cm hög och han vägde igår 27 kilo. Bra storlek. Han är – som jag beskrev ovan – en trevlig hund med bra driv utan att vara för mycket. Och han har UA på de andra undersökningarna så denna 1:a är något att ta hänsyn till, men vi kommer inte ta honom ur avel pga det.

För information; Sedan år 2000 så har 67 st AST i sverige gjort patellaundersökning. 67 stycken! Senast någon gjorde det var 2017-04-18 ..och det var Frank – vår Frank .. så ser ni hur ovanligt det är att någon öht kollar sin hund. Samtliga har UA. (Frank blev för övrigt undersökt av samma veterinär, om jag inte missminner mig). Även två av våra andra hundar vi har/haft i kenneln är med på listan. Rut och Maths (föräldrarna till vår första kull).

För att jämföra.. under samma period har 2553 hundar röntgat sina höfter.

Nåväl, nu är det dags att väcka farbror Frank så vi kan komma ut på en morgonpromenad innan jag ska vidare. Avslutar med denna

Sture, Sigrid och Frank – uppdatering

I tisdags var jag valpvakt åt Sture, det var så mysigt att få träffa honom igen! Han tyckte det var för tidigt att bli avlämnad kl 8 på morgonen – och dessutom i regn! Men när han kände igen oss så kom svansen igång. Jag gick in med honom till Frank och även det var ett kärt återseende. Jag visade Frank att Sture inte kunde komma upp i soffan, så att han kunde söka ”skydd” där från en tokglad valp, men det var inte aktuellt. Frank ville busa med Sture och uppfostra honom. Till slut fick jag säga åt Frank att lägga sig på soffan så att Sture fick möjlighet att vila. Han somnade i min famn när jag sjöng Trollmors vaggvisa 😉

När jag hade jobbat klart för dagen åkte jag och hämtade min dotter på förskolan, sen åkte vi hem till Sigrid så att syskonen fick busa. Dom hade jättekul men efter en stund blev det för mycket så Sigrids husse tog henne i famnen och jag gick ut med Sture för att kissa honom. När jag kom in hade Sigrid blivit buren till sin soffa i sovrummet och snarkade högt där. Sture hade inga planer på att sova men var desto lugnare när han var själv. Strax därpå kom matte och hämtade Sture.

Frankenstyle’s Stay Safe – Sture
Frankenstyle’s Self-Quarantine – Sigrid

Så en uppdatering om Frank då. Idag ska vi träffa ortoped. Han har varit halt en tid och jag – som trodde att han slagit i tassen (han markerade att han hade ont på ovansidan av höger framtass) – har avvaktat lite för att se om hältan gav med sig. Det har blivit bättre men absolut inte tillräckligt stor förbättring för att jag nu ska misstänka att det ”bara” är att han slagit sig. Jag såg häromdagen att han dessutom började halta på andra sidan med, alltså vänster framtass. Då kontaktade jag veterinär och idag har vi tid hos deras ortoped. Jag hoppas på att kunna ge en uppdatering hur det gått senast imorgon.

Och imorgon ska vi till veterinären med en annan av kennelns hundar, nämligen foderhanen Pablo. (till höger i bild, bredvid sin kullsyster Astrid)

JC Ring Angels Designed for Sweden – Astrid & JC Ring Angels Django – Pablo

Han ska genomgå lite hälsoundersökningar, sådant vi brukar kolla våra avelsdjur för; Hjärta, ögon och patella. Vi tänkte skaffa testikelintyg också, men han är anmäld till en exteriörbedömning på söndag (det är sånt dom anordnar nu i brist på utställning) så vi får ett officiellt utställningsresultat på honom i och med det!
Han ska också DNA-testas för Ataxi. Han är Clear by parentage, men vi vill gärna ha honom testad, det är inte en dålig idé – anser vi – att det görs emellanåt.

I övrigt.. jo det händer väl lite ”i bakgrunden” i kenneln. Lite småplaner ..eller stora.. men inget som är klart att berättas offentligt om ännu.

Finbesök igår

En annan fördel med valparna är att man får finbesök titt som tätt. Ens bekanta som man inte träffat på länge pga rådande omständigheter kommer och hänger på tomten en stund. I går kom våra fodervärdar Katarina och Robban med sin dotter och hunden Pablo som vi köpte i våras. Pablo är från Serbien, kom hit som valp och har ägts av en kennel i Skåne (Kennel Serencia) sedan dess. När dom skulle sälja honom bestämde vi oss för att slå till. Vi tycker han har en tilltalande stamtavla, dessutom var han utvärderad med BPH och röntgen (med fina resultat) och till råga på det är han otroligt vacker att titta på!

Eftersom vi inte har möjlighet att ha honom hemma någon av oss så hängde allt på att hitta bra fodervärdar som kunde ta hem honom direkt vid flytt. Modiga, insatta i rasen och väl förberedda på att ta över en vuxen hund. Vi annonserade på hemsida, Facebook och instagram utan napp. Många bodde för långt bort. Jag kunde inte släppa hunden, allt var klart, vi skulle bara hitta ett hem! Så jag tog en rejäl chansning och skrev i vår lokala facebook-grupp. På andra änden skärmen satt Katarina som letat efter den rätta hunden under en lång tid, men inte funnit intresse i några annonser hon hittat. Så mitt inlägg besvarades direkt med en presentation. Jag åkte dit och träffade dom, och veckorna efter var det lite detaljer med resa etc som skulle planeras. Vi åkte och hämtade honom tillsammans, och han charmade in sig direkt.

Det är en enkel och glad grabb, med mycket energi utan att vara ”stökig”. Robban springer mycket med honom så han får kanalisera den energin han har. Jag är så glad över att vi har honom i vår kennel och ser så mycket fram emot att få använda honom i vår avel framöver. Dessutom bort han 10 minuter bort, så jag kan få möjlighet att träffa honom ofta.

Här är några bilder från gårdagen på vår grabb ”JC Ring Angels Django” / Pablo.