Vissa morgnar är så vackra

I morse såg jag diset, dimman, solen som trängde igenom. Jag och hundarna gick en sväng i skogen, halvsprang på vissa ställen eftersom dom hade lite spring i benen 😉
På vägen hem stannade vi och tog lite foton med vackert solljus.

I övrigt så kör vi VAB här hemma, så det blir mycket tid i valplådan. Dottern hade lite snuva på förskolan igår men har inte haft några symtom efter det, så vi misstänker att det snarare var allergi. Nåväl, valparna och hundarna klagar inte på att vi ägnar mer tid åt dom 😉

Imorgon fyller dom 3 veckor. Hur går det så fort??! För mig är 3 veckor någon sorts milstolpe, det är runt den åldern dom säger att dom är redo att träffa andra hundar inom familjen, så snart är det dags för pappa Frank att få göra sin del av jobbet 😉
Ju mer aktiva dom blir desto mer avlastning behöver ju Rut 😛

Det är också i den åldern vi tänkt börja introducera fast föda för dom, så även det börjar vi planera in.

Ni som följer oss på sociala medier kanske har sett att jag skrivit att jag tänkt köra en individuell film per vecka och valp. Igår var det Dash, idag är det Pärlans tur. Utöver det ska jag såklart uppdatera med andra bilder och filmer!

Stor dag igår

Igår flyttade valparna upp från källarvåningen. För dom blev det väl ingen större skillnad först, då dom fortsatt bara är i själva valplådan, och hela den kom ju upp.
Utanför valplådan hägnade jag in med valphagen, för att inte pappa Frank ska komma hela vägen fram till dom. Detta pga smittorisk. Om nån vecka ska han få träffa dom, men nu kan han ligga i soffan och stundvis se dom. Han är så otroligt nyfiken! Rut tycker nog det är dags för honom att göra sitt jobb snart, han har ju faktiskt också bidragit till dessa marodörer. Hon tycker dom är jobbiga nu, dom har ju fått tänder, så det gör väl ont när dom diar.

Josefine somnade i mina händer igår, och var verkligen avslappnad 😉

En annan sak som var väldigt uppenbar igår är att dom har börjat höra nu. När man gör ljud och läten så stannar dom upp och tittar sig förvånat omkring.
Jessica var på besök och hade med sig sin son, och vi passade på att avmaska valparna, och även skicka in registreringsansökan, så snart är dom registrerade hos SKK.

Idag skulle jag städa ur hela valplådan så jag lyfte ut dom och lät dom vara i hagen utanför, det utforskades, gnälldes, morrades på galler och härjades. Dom har verkligen blivit små hundar nu, inte bara pyttesmå valpar. Mysigt! Vi lyfte in en liten koja som egentligen är en katt-bädd. Pärlan kröp in först, sedan följde dom andra efter och sov där inne allihop. Trångt och mysigt! (Och smidigt när jag skulle lyfta tillbaka dom i valplådan igen 😉

Jag tog individuella foton på dom igen, det var verkligen ingen lätt uppgift att göra själv! Dom är ju så rörliga och inte alls sugna på att sitta still! Men skam den som ger sig, och TACK till att dom nyligen börjat göra så att dom blev lite förvånade över de konstiga ljuden jag gjorde 😉

Jag sov i soffan inatt, det var så mycket bekvämare än träsoffan i källaren som jag spenderat de senaste 2 veckorna i 😉 Frank uppskattade verkligen sällskapet! När Rut flyttade på sig kröp Frank dit och låg intill mig hela natten.

Vi tog ett nytt kort på ”familjen Frankenstyle’s” igår 😉

Idag ska jag träffa ett par valpspekulanter, jag och Frank tar en promenad med dom, eftersom dom ändå hade vägarna förbi Bollebygd 🙂

Jag skriver mer en annan dag.

Dom är här!

Det är en sen uppdatering på bloggen, jag ber om ursäkt för det! Tanken var att ni som läser bloggen skulle få lite förhandsinformation, men pga alldeles för få timmars sömn har jag fått prioritera bort att blogga.
För er som inte orkar läsa så scrolla ner och titta på bilderna om ni vill!

Som jag skrev förra gången så viste vi ju att det var på gång. Jag lyckades ändå slumra till några timmar och vaknade runt 1 av att hon skulle gå ut. När vi kom in gick vattnet, 01.15 var klockan då. Efter det skulle hon ut och kissa, in igen, ut och kissa, in igen osv osv. Hon fortsatte spy under denna tiden. Till slut tänkte jag att hon behövde nog snarare lägga sig och komma till ro, så jag satt kvar i valplådan när hon gick till dörren. Efter en stund hör jag hur hon börjar smaska och slicka, så jag tror att hon har spytt. Torkypapper och papperskorg stod redo i badrummet efter alla andra spyor, så jag reste mig för att hämta det. Då ser jag att hon står och illglor på mig, sen kollar hon mot sin bakdel. Oro i blicken. Jag går fram till henne och frågar hur hon mår, när jag kollar bak ser jag att det hänger ut en valpblåsa ur henne. Jag blir lite stressad eftersom hon varit i hallen en liten stund och jag vet inte hur länge valpen hängt där. Hon krystar inte ens, så jag hjälper till och får ut valpen. Blåsan spricker och en valp faller ut i mina händer. Han börjar röra på sig direkt och Rut vill tvätta av honom, men hans moderkaka har inte kommit ut än så han sitter ju fast i henne via navelsträngen. Jag får hålla honom och försöka parera när Rut snurrar runt för att nå honom. Jag säger åt Rut att gå och lägga sig, så hon springer till valplådan med mig hack i häl 😉 I lådan kommer moderkakan och Rut får ta över arbetet.

Förra kullen var första valpen dödfödd och det var ett tufft jobb för Rut att få ut honom, han var en stor valp, mycket större än de andra. Men iom att det startade så olyckligt så slog min ”det får inte hända något!”-känsla igång. Jag tog över förlossningen och hjälpte henne ut med alla, städade alla valparna och torkade rent dom innan jag la dom till tutten. Det är INTE så vi vill att en förlossning ska gå till. Både jag och Jessica hade pratat igenom det innan; Tiken får göra så mycket som möjligt, vi rycker bara in om vi absolut måste. Så trots att resterande valpar föddes utan problem så var jag i lite chock och agerade bara.

Denna kull gjorde jag som vi pratat om. Jag var så passiv som möjligt. Jag kollade inte ens könet på valpen förrän Rut hade tvättat klart och den började kravla mot tutten. Det var så häftigt att bara få sitta och iaktta. Hon skötte det hur fint som helst!

Vid halv 3 kom första valpen. 4 till kom på mindre än en timme, sen tog hon paus. Jag kände tydligt en valp till så jag höll koll på klockan, det får bli en paus men inte stanna upp helt. 2 timmar senare kom det 2 valpar till ganska tätt.

Så, 7 valpar. 4 hanar och 3 tikar. Färgerna; 2 fawn, 3 röd och vit, 1 vit med brindle-tecken och 1 brindle med vita tecken.
Rut är så mån om de små, hon ligger i valplådan och tvättar och rår om dom hela tiden. Från att vara en hund som gladeligen sprang till dörren så fort man nämnde ”gå ut” till att man ibland får tjata på henne för att hon iaf ska ut och kissa. Igår kastade jag leksaken till henne, några få kast bara. Då ville hon inte gå in till valparna igen 😉 Men till slut slog det om och hon rusade in och la sig hos dom.

Vi har inte tagit enskilda bilder på dom alla än, men planen är att göra det till helgen när Jessica kommer och besöker oss.
Lägger in lite foton på våra virus, som vi kallar dom (vi har virus-tema på kullen för deras namn).

Högst upp i vänster hörn är en tik som har en vit bläs, hon kallas Twiggy, intill hennes nos ligger en hane (Frank-kopian som numera kallas Loffe). Nedanför Loffe ligger en vit tik med lite röda fläckar på rumpan. Hon är helt vit i övrigt. Intill henne ligger en hane med brindle-markeringar och ett mörkt öra. Han vilar sin kund mot en tik som är röd och vit, med röda öron. Hon har huvudet ingosat i förstfödda hanens hals, han är fawn och har också en vit bläs, precis som syster i andra hörnet. Han kallas Dash. Och sist (och också minst) är den rödvita hanen som har röda öron och en tunn fläck runt ena ögat.

Alla har inte fått namn än. Loffe döptes efter en väns hund, hon var med och hjälpte till vid förlossningen och har alltid önskat att vi döper en av valparna efter hennes hund, det har varit lite på skämt, men såklart att en av valparna skulle få smeknamnet i alla fall! Dottern har döpt Twiggy och Dash (fast egentligen vill hon att dom ska heta ”Twilight Sparkle” och ”Rainbow Dash” men det får bli förkortningar på dom).

Rut kollar till sin dotter.
Här är hanen med lilla markeringen runt ena ögat.
Loffe igår kväll. Jag tycker det är häftigt att se hur pigmenteringen börjar komma så fort. Se de små fläckarna på nosen och läppen. Flera av dom har börjat få svarta prickar redan, i helgen kommer nog alla ha fått det, skulle jag tro.

När valpningen var klar hann jag i stort sett bara varva ner nån halvtimme, sen var det dags att gå upp på övervåningen och fixa ordning sig för en arbetsdag. Jag arbetar ju hemifrån och har valplådan intill mig så jag har ett öra på läget hela tiden. Vi har en webbkamera i valplådan så även Jessica har koll hemifrån sig. På rasten såg jag över valparna, rastade Rut och duschade Frank med klorhexidin för hans våteksem.

Efter jobbet var det vanliga livet med barn, matlagning, läggning osv. Jag somnade med dottern under läggningen, sambon väckte mig när han skulle lägga sig så jag kunde ta över och lägga mig i soffan intill valplådan. Jag sov såklart kass den natten, vaknade ofta och kollade till dom. Efter några få timmars kass sömn vaknade familjen och morgonbestyren drog igång. Sambon och dottern åkte iväg och är borta i helgen så min förhoppning är att få lite återhämtning då.

Det blir nog mer bilder inlägg framöver. Jag var på återbesök med Frank igår och vill skriva om det men det får vi ta i ett annat inlägg.

Hos veterinären med Frank

Jag börjar med att dela dessa bilder på Rut och min dotter. Rut vilade på altanen och min dotter satte sig framför henne, då la hon upp sitt huvud i hennes knä. Kärleken mellan barn och hund är fantastisk att se.

Igår kväll när jag skulle klappa om Frank innan jag gick och la mig så ryckte han till vid beröring. Jag tyckte det var konstigt, men började klappa honom lite mer och kolla honom lite, undrade vad det var som fick honom att rycka. Då upptäckte jag att han var lite sträv i pälsen, som om det runnit något där, samt att hans hud kändes hård under pälsen. Jag försökte undersöka och tyckte mig se ett litet sår. Tänkte att det var infekterat och att det runnit var ut på pälsen. I morse kollade jag det noggrannare och försökte också raka det, men det gick inte. Vanlig rakhyvel går inte på så tät päls och trimmern accepterade han inte att vi körde i ansiktet på honom. Jag klippte lite päls och såg ett sår som jag tyckte såg ut som ett sår från en tand, eller något tunt spetsigt som gjort hål. Jag ringde veterinär för jag såg hur besvärad han var. Vi fick tid på förmiddagen och dom beslutade att ta in honom för att kunna sedera honom för undersökning.

Frank hade också haft lite besvär med sitt öga några dagar så jag bad dom kolla på det också. Det visade sig att på kinden har han fukteksem. Såret är eksemet, inte någon annan skada. Ögat har en mindre blödning och en liten skada på hornhinnan, troligtvis har han slagit i något när han lekt och fått denna skada. Vi fick hem en mycket trött och påverkad hund. Han sover mest hela tiden, men vaknar till ibland och gnyr lite. Rut blev så glad när Frank kom ur bilen, men såg väldigt förvånad ut när hon nosade på honom. Frank lät sig nosas på, vi lät henne inte nosa på såret såklart, men hon fick ändå ”kolla honom”. Hon ser lite smått bekymrad ut, faktiskt, när han gnyr kollar hon till honom, och hon har varit framme hos honom mycket mer än hon normalt gör.

Det blir antibiotika i tablettform för kinden, samt antibiotika i droppform för ögat. Andra droppar för smärtlindring i ögat, och klorhexidintvätt två gånger om dagen första tiden. Han kommer hålla oss sysselsatta, men vi hoppas på snabb återhämtning. Det är alltid lite oroligt innan dom inte återhämtat sig helt från sederingen, tycker jag.

För övrigt undrar jag hur man kan se så smal och valpig ut på ena kortet…..

Men som en övergödd och helt slutkörd tik ur en valpfabrik på nästa kort 😉 Rut, utseendernas mästare 😛

Det blir nog lite mer uppdatering om Frank här framöver, och Rut såklart! Kanske dags för en ny magbild snart igen.. Jag tycker inte den är mycket större men samtidigt är den ju hårdare än innan, det spänner mer i huden och numera kan man se valparna röra sig, inte bara känna dom. Det är så mysigt!

Ny bild

Kände för att lägga upp en dagsfärsk bild igen, men tycker ni det är så stor skillnad? Jag tycker nog inte det. Vi får se om några dagar igen. Har tyckt att hon vuxit, att man kunnat se det med blotta ögat men på dessa bilder är det svårare att se faktiskt.

Översta är dygn 47/48 och nedersta är 50/51

Jag känner valparna dagligen nu, det är så mysigt. Man vill bara se hur dom ser ut, lära känna deras personligheter och se dom växa ❤️ Vi längtar så mycket!!

Jag är säker!

Hon har valpar i magen. Jag är säker! Förut låg hon på min hand och när hon slappande av tryckte jag handen försiktigt mot magen och då kände jag rörelser! Valpsprattel!!!

När man sedan ser på bilden vi tog i fredags och tittar på henne nu så ser man skillnad. Jag har ingen bild på henne från nu, ska försöka ta det imorgon.

Egentligen har man ju vetat hela tiden men man kanske inte har vågat att tro, med risk att bli besviken.

På återhörande!

Vad tror ni?

Som sagt, svårt att se på den här hunden.. men visst ser hon avsevärt rundare ut? Hon har inte fått mer mat, inte minskad motion.. och hon brukar inte bli skendräktig på detta sätt i normala fall.

Dygn 40/41

Vi har uppdaterat våran parningsannons och ”avslöjat” temat på vår kommande kull.

Prosit!

Idag kom Rut tillbaka hit, där hon ska ha valparna. Normalt sett flyttas kanske inte tiken förrän 2 veckor innan planerad valpning (efter det får hon inte åka bil annat än till veterinären). Men iom att det underlättar för alla parter om hon får bo in sig rejält så valde vi att hämta hem henne redan nu, det är lite mer än 3 veckor kvar, om det är valpar i magen såklart!

Vågar man hoppas?

Samma dag som jag skrev förra inlägget så fick jag lite nya foton på Rut av Jessica. Visst ser hon väl ut att ha lite mindre markerad midja?
Först en bild på när hon var här, innan parning alltså..

Och denna bild från dygn 32/33..

Hoppet börjar stiga i oss, men vi väntar nån vecka till innan vi vågar känna oss riktigt säkra!

Det dröjer, och väntan är outhärdlig!

Fortsatt inga besked att ge er. Rut är inte samarbetsvillig med att avslöja något heller. Ni som sett Rut vet att hon är i bra form, hon har en kropp som är hård av muskler och inte mycket mjuka delar alls 😉 (annat än hjärtat <3 )
Antagligen håller hennes muskulatur magen på plats, så den inte börjar synas lika tidigt. Sånt skiljer sig hos hundar, precis som hos oss människor.

Se här.. bilden är från förra dräktigheten när hon var på dag 49 och sedan dag 53. Så kan ni förstå att hon är svår att SE om det är något i magen på henne 😉

Nu är Rut på dygn 32/33, så det är lite tidigt att se än.

Jag längtar till den dagen jag kan komma med ett besked till er. Det är så långtråkigt att vänta!

Frank mår bra i alla fall. Han hade lite ont i magen häromdagen, men efter att ha spytt upp ett oidentifierbart objekt (ser ut som någon kärna av något slag) så återhämtade han sig fort. Magontet visade sig i hans rörelsemönster, och innan man vet var det sitter så hinner man bli rätt orolig. Jag har en vän som är utbildad veterinär så jag skickade film på Frank när han rörde sig och fick tips och råd om hur jag skulle göra. Det var som hon skrev; Det kan vara allt från en tass, till ryggen, till nacken, till magen. Han gick som om han böjde in rumpan lite. Ni vet känslan när man har ont i magen, man vill bara böja sig framåt. Lite så såg det ut. Vi var barnvakt och skulle ut och plocka blåbär med alla barnen. Jag tog på Frank sitt Back on Track-täcke och gick ut. Då fick han tokfnatt i blåbärsriset. Eftersom han bajsat och försökt att bajsa flera gånger på den korta sträckan till skogen så tänkte jag att det kanske var något med magen, och då vet jag att det är bra med rörelser för att få igång tarmarna, så jag lät honom fnatta runt. Han gjorde kullerbyttor och hoppade runt i buskarna i full fart en stund. Sen tog vi ut honom ett par timmar senare, då bajsade han löst. Någon gång under eftermiddagen har han spytt upp den där kärnan (eller vad det var), och dagen efter var han sig själv igen. Puh!

Igår gick vi en promenad till en fårhagen så han fick hälsa på sina absoluta favoritdjur. Han pussar, nosar, buffar och gosar. Han älskar får. När vi flyttade till huset för 5 år sedan hade grannen får intill vår tomt. Första gången vi lät Frank gå fram hade vi ingen aning om hur han skulle reagera så vi var noga med att kolla hans kroppsspråk och tog det väldigt lugnt, men svansen började snabbt gå som en propeller och han var så förtjust i dom. Tiken vi hade hatade dom, vi fick alltid stå en bit bort, hon gjorde utfall och skällde. Frank fattade inte vad hon gapade om 😉 När fåren var nära vår tomt kunde vi öppna grinden och släppa ut Frank så rusade han fram och gosade med dom genom stängslet. Han som alltid lyssnar när man ropar i vanliga fall var nästan omöjlig att få med in på tomten igen. Och passera fåren utan att han fick hälsa; Det gick INTE! Han vägrade gå om han inte fick hälsa på dom en stund 😛

Här finns filmer på vårt instagram-konto på när han mötte fåren igår.