Aldrig trodde jag väntan kunde kännas så här

Jag var väl införstådd med hur lång väntan skulle bli ..trodde jag.. Jag vill bara fråga Jessica varje dag ”Hur verkar det? Hur mår hon? Syns nåt? Har du nån magkänsla?” men jag vet att det är i alla fall 1-2 veckor kvar innan vi kan börja ana något. Jag minns att förra kullen hade Jessica en magkänsla ganska tidigt, för Rut hade lugnat ner sig avsevärt efter löpet, något som hon normalt sett inte gör. Men då var Rut 2,5 år och väldigt mycket livligare. Efter den kullen mognade hon ytterligare och nu är hon ju lugnare av naturen (för er som träffat henne kanske inte kan tro på det, men det är faktiskt sant) 😉

Den kullen var med en hane som bodde hos Jessica, och det var även där kullen skulle vara, så jag var inte riktigt lika involverad som jag är nu.. därför minns jag inte att jag upplevde det lika spännande som nu.

Lugnet inföll sig när Rut åkte hem förra helgen. Frank letade efter henne när jag kom hem utan henne. Han sprang förbi mig ut genom dörren när jag öppnade (han som alltid ägnar en stund åt att hälsa på oss innan han går ut). Han sprang till grinden, tillbaka till mig och sen ut igen. Hela eftermiddagen låg han och bara lyssnade efter minsta ljud, så fort han hörde något rusade han ut på tomten och letade. Han suckade, han kom inte till ro. Det märktes så mycket att han saknade henne.

Jag har upplevt det tidigare med honom, när vår förra tik blev inlagd hos veterinären, han letade och kom inte till ro. Därför testade vi faktiskt att låta honom vara med när hon avlivades, och han har inte visat några tecken på att leta efter henne eller sakna henne. Han var precis som vanligt när vi kom hem. Även innan, när en vän skulle låna henne några dagar, så var han med vid överlämningen och då var allt lugnt. Tanken slog mig i söndags att han skulle få åka med, men det kändes så onödigt att släpa med honom på en såpass lång bilresa (3 timmar ToR).

Nej, jag sitter bara och skriver för att fördriva tiden… jag återkommer tids nog!

Midsommar och lite bad

Igår firade vi midsommar i lugn och ro. Det började med strålande sol och en enorm hetta. Vi planerade en tur till stranden, men plötsligt hör vi ett mullrande längre bort. Det kom närmre och närmre, och strax hade vi det över oss. Spö-regn och åska. När det sedan sprack upp igen hängde vi på tomten allihop. Hundarna fick så mycket beröm av våra besökare, eftersom dom kunde vara med trots barn-stoj och bus. Frank la sig på rygg i soffan och Rut låg och gnagde på ett ben på gräsmattan.

Idag åkte vi till stranden, och tog med bägge hundarna. Det var folktomt så vi kunde ha Rut lös hela tiden, och Frank stundvis. Ingen av dom är några hundar som sticker men Frank skulle absolut springa iväg om det kom folk, för att hälsa. Rut vet jag att hon inte hade brytt sig om varken folk eller hundar, eftersom vi kastade boll åt henne.

Lite roliga och härliga foton blev det 🙂 Frank är en riktig badkruka och är nästan RÄDD för vatten, men på just denna stranden brukar han gå i och bada utan större tvekan. Rut kastar sig ut, med stora splash och full kraft. Frank springer, men håller upp huvudet högt och har koll på bollen hela tiden. När dom båda rusade efter bollen så såg dom inte var den landade, så dom hade svårt att hitta den. Kolla in söktekniken när dom båda stoppar ner huvudet i vattnet.

Splash
Full fokus
Ta bollen!
Var tog den vägen?

Efter badet var båda så blöta och sandiga att jag tog en promenad med dom hem. Det är lite mer än 4 km och tack vare att regnet hängde i luften blev det inte för varmt för hundarna att gå.

Imorgon åker Rut hem. Det kommer bli så tomt och tyst här hemma! Jag tror Frank kommer sakna det, han har levt upp nu när han haft en kompis här hemma igen. Men han kommer garanterat sova 4-5 dagar innan han vilat upp sig från detta äventyr som varit. Löptik, parning och sen massa bus.

Sista dagarna med Rutan Tutan

Fredag idag, midsommar. På söndag är planen att Rut åker hem. Det kommer bli så tomt. Lugnet kommer åter infalla här hemma. Vi ska firar midsommar med en familj som Rut har träffat, deras två barn (som är uppvuxna med St. Berhnards) är lite smårädda för hundar (tro’t eller ej). Dom har vant sig vid Frank, tack vare att han bara är intensiv och ”på” precis i början. När han fått kolla vem det var som kom så är han inte så nära barnen om dom inte själva söker kontakt. När jag var där förra helgen tog jag med Rut, hon hoppade ur bilen, gick förbi barnen med en liten svansvift och in på deras tomt som om hon aldrig gjort annat i sitt liv 😉 Barnen hajade till när dom såg hunden, och första timmen var det den reaktionen när hon kom nära dom. Men kort därefter klappade bägge på henne, och dom sa att dom tyckte om henne. Hon är ju så enkel att ha med, hon anpassar sig. Hon hittar nån plats i skuggan, sen strosar hon runt och smakar på lite grässtrån, har man med en leksak leker hon med den.

Vi har haft byggarbetare här en lång tid, men i fredags förra veckan blev dom klara, så denna vecka har varit vår första normala under hela tiden Rut varit här. Jag har suttit i källaren på mitt hemmakontor och hundarna har fått röra sig fritt i huset. Dörren har stått öppen så Rut har varit ute mesta tiden. Frank har varierat sig; Ut och sola, in och svalka sig. Igår tyckte han nog det var för varmt (eller ensamt?), så han kom ner till mig i källaren, kröp in under skrivbordet och la sig på mina fötter. Tack, sa jag som fryser. Det är så kyligt i vår källare och att sitta där nere hela dagarna gör att man blir rätt frusen. Jag har raggsockor på fötterna och filt på benen, så det var välbehövligt med en varm hundmage över det.

Min fotvärmare

Kanske blir det en till uppdatering i helgen, innan Rut åker hem. Oavsett så ska jag be Jessica uppdatera mig så ofta hon orkar med lite info om hur Rut mår och hur hon verkar bete sig, för att hoppas på att se tidiga tecken på om hon är dräktig eller inte. Ska vi alla hjälpas åt och hålla lite tummar?

Trevlig midsommar på er, och ta hand om er. Förhoppningsvis blir detta den sista midsommar utan hund för några av er!

Nu är det över

Vi lyckades med en parning igår också, med hängning. Idag har hundarna inte varit det minsta intresserade av varandra, så nu tror vi höglöpet är över. Nu börjar en ny period: Den eviga väntan!

Två andra saker som ändrar sig nu är att jag från och med idag kan ha hundarna ihop hela tiden, dom kan vara ute på tomten och röja, dom kan gå på gemensamma promenader, och dom kan få sova ihop. Det ska bli skönt att slippa kompostgaller, separata rum och separata rastningar. Dom trivs ju ihop, så det är kul att dom ska få umgås normalt nu några dagar.

Den andra saken är att detta betyder att Rut snart ska åka hem. Det känns vemodigt. Vi gillar att ha henne här och hoppas (!!) hon kommer tillbaka snart igen, för då betyder det att det är valpar i magen. Jag har bett matte att hålla noga koll på Ruts humör och beteende nu närmsta tiden, för att se minsta tecken på ev. dräktighet. När det ev. blir bekräftat att hon är dräktig så kommer nästa väntan.. den när man vill veta hur många det är, hur könsfördelningen är och hur dom ser ut!!! Usch, vad har man gett sig in på? Det här med att vara uppfödare känns inte alls som en rolig grej, bara massa väntan och väntan 😉

Bra start på morgonen

Det kändes bra att börja dagen med en lyckad parning. ..eller vad kallar man det? Lyckad känner jag är om den tog sig, det vet vi ju inte än. Dom har iaf gjort ett försök, Frank och Rut 🙂

Vi valde hundgården för parning. Någon minut in i parningen ångrade vi oss när vi såg knotten börja svärma kring oss. Tack och lov verkade inte hundarna besvärade. 15-20 min blev vi kvar där. Nästa parning blir någonstans knottfritt!!

..men om det tog sig så var det sååå värt alla knott (särskilt eftersom dom inte bet mig utan bara min sambo 😇)

Rut the Rutweiler ;)

Rut som ibland kallas Rutweiler. Arbetsmyran, hon som går genom eld för att få en leksak kastad till sig. Min dotter på 4 år älskar att få kasta leksak till henne. Jag rotade fram kameran och tog några bilder ”in action” idag.

Hon är bra rolig den där. Så fokuserad hon är innan kastet och sen flänger hon iväg efter repstumpen ..eller kotten ..eller bollen ..eller vad det än må vara vi kastar. Allt är lika kul!

Första kontakten

Vi föredrar alltid en första kontakt via mail, en presentation av valpspekulanten etc. Det ”vanliga” så att säga. Vi brukar presentera kullen lite smått och om det är fortsatt intresse från båda sidor är ett telefonsamtal nästa steg i processen.
Idag har jag ringt två sådana samtal, med två av de som var intresserade och som vi också är intresserade av. Det är lite i tidigaste skedet att ta dessa samtal nu innan ens parningen blivit av, men så blev det denna gången.

Hundarna fortsätter att ses och umgås de tillfällen man kan övervaka dom, och Frank har koll på Rut, men nöjer sig med att kolla av henne till och från. Jag tycker det är intressant att jag ska få äran att följa deras relation, och kanske hela från uppvaktning till valpning. Man kan ju inte sluta hoppas!

Och som avslutning vill jag säga att ni som varit i kontakt med oss och visat intresse men inte blivit uppringda ännu; Vi har inte glömt er! Man får ta några i taget, och vissa har man skrivit lite mer med och känner att man har lite bättre koll på. Har vi sagt att ni står på vår intresselista så gör ni det, oavsett samtal eller inte. Vill ni höras, eller ses, så bara skicka ett meddelande så löser vi det!

Jag önskar er en trevlig vecka, och hoppas på att kunna delge er med positiva besked inom de närmsta dagarna!

Dagarna går och går

Ja, dagarna rullar på, vardagarna är fullspäckade trots att vi inte gör något. Det är arbete, hämta barn på förskolan och sen är det nästan läggdags känns det som.. jag slutar kl 15 och är hemma från barnhämntning runt 16. För tillfället arbetar jag hemifrån, det är väldigt skönt.

Lunchpromenaderna är mycket trevligare med två hundar än en 😉 När jag arbetar sover hundarna, dom är vana vid att det är vila under dagarna och på eftermiddagen kan dom får vara på tomten och röra sig fritt. Nu när Rut löper så lämnar jag dom inte på tomten ensamma, utan bara om jag kan ha koll på dom. Frank är inte intresserad än, Rut är inte i höglöp ännu. Jag litar på att Frank vet när det är dags.

I helgen kommer jag ringa ett par valpintressenter som jag vill prata lite mer med. Vissa är redan ”klara”, vi känner dom sedan innan och vet att om det finns en valp till dom så får dom köpa av oss. Andra låter mycket intressanta men iom att vi bara mailat med dom så vill man ju höras på telefon i första skede, sedan försöka få möjlighet att ses också. Iom smittorisk så kommer alla besök ske utomhus, där vi håller avstånd och där man får ta eget ansvar för att hålla sig hemma vid minsta symtom.

Tänkte jag skulle dryga ut inläggen med lite bilder, när jag inte har så mycket mer att skriva för tillfället.

Rut i profil
Rut och Frank
Jag och Frank, med kennelloggan
Försök till en liknande bild, men vi hamnade ur fokus 😉

Jag hoppas det blir möjlighet till fler inlägg i helgen, annars uppdaterar jag under veckan som kommer.

//Paula (skribent) och Jessica – Kennel Frankenstyle’s

Att fotografera

Jag gillar att fotografera, och idag drog jag fram kameran i all hast. Ingen planering, och då blir bilderna därefter 😉 Jag ville egentligen bara ha ett foto på Frank och Rut tillsammans, för att jag själv gillar att se proportionerna på hundarna i förhållande till varandra. Jag har tänkt på det när jag promenerat med dessa två att det faktiskt inte skiljer allt för mycket i storlek, trots de många kilon mer som Frank väger.

Det blev inte ett enda bra foto på dom ihop, antingen sprang min dotter i vägen, eller så var det nån hund som blundade. Jag visar bara detta.

Frank säckar ihop, Rut har fin hållning, men man kan ändå se att det är två ganska jämnstora hundar.

Rut fick jag däremot fler foton på.

Vi får se om jag får till fler foton på dom tillsammans en annan dag.

Som förr..

Förr hade väldigt många blogg, och så också vi. Ibland saknar man det, så nu – i och med att vi planerar valpar – så tänkte vi att det kunde vara ett bra tillfälle att återuppta detta, för att ni som är valpintressenter ska kunna följa tiden från parning.

I dagsläget är det just där vi står. Igår möttes jag (Paula) och Jessica upp och Rut (tilltänkta mamman) följde med hem. Hon har börjat löpa men är inte riktigt i höglöp än. Eftersom vi bor långt från varandra tyckte vi det var lämpligast att mötas upp en helg och Rut helt enkelt får vara hemma hos Frank (tilltänkta pappan) tills hon är redo för parning.

Det blir ett kort inlägg som första, så hoppas jag att jag har mer information att bidra med de kommande dagarna.

Parningen som vi planerar är

Läs mer om hundarna på vår hemsida, och kontakta oss om ni har frågor eller vill visa intresse.

www.frankenstyles.se
kontakt@frankenstyles.se