Vattensvans

Igår skulle jag ju utforska den nya rundan, som jag skrev om senast. Men det vräkte ner regn hela dagen igår, och blåste. Jag ville inte gå i skogen pga blåsten, men inte heller pga regnet, jag visste inte hur blött det skulle vara. För att få med Frank ut (det är svårt med sådant väder) så tog vi en biltur in till Bollebygd och gick en runda där inne. Det finns en runda på 5km genom bostadsområden osv, så Frank har mycket dofter att ta in. Vi mötte inte särskilt mycket folk, antagligen pga vädret. Hela timmen vräkte det ner. Jag har en hästskötar-rock som jag hade på mig, och gummistövlar. Frank hade sitt regntäcke från Back on Track, men vi var väldigt blöta när vi kom till bilen ändå. Vi åkte hem och tog några lugna timmar. Senare skulle min dotter posta brev till tomten så vi tog en kvällspromenad bort till vår postlådan. Det var fortfarande regn. Frank hade såklart täcke på sig då med, men ett annat eftersom det förra inte torkat än.

Senare på kvällen, reagerade jag över att Frank lagt sig inne på kontoret, där sover han i stort sett bara när jag jobbar där inne. Sen kom han ut och la sig på sin vet bed. Sedan in på kontoret, upp i soffan, rulla runt på rygg, ner på golvet osv. Han låg bara nån minut på varje ställe. Jag var lite upptagen med annat och reflekterade inte så mycket över detta just då.. men sedan hörde jag att han stönade när han försökte hitta en bra ställning. Han stönar när han är besvärad av något, så jag började iaktta honom.. då såg jag det; Vattensvans!

Vattensvans kallas på engelska för ”Dead tail” vilket jag tycker beskriver den väldigt väl. Svansen är som om den är död. Den hänger rakt ner och fungerar liksom inte. Det är någon typ av inflammation i svansroten som gör att nerverna inte fungerar helt. Det är inte ovanligt att hundar som badar mycket får det, men det kan komma sig så olyckligt att dom kan få det utav en kort promenad i fuktigt väder. Frank har haft det 3 gånger tidigare i sitt liv.. alla tre gånger har jag sett orsaken (tyvärr först efteråt), så det har inte varit något förvånande. Första gången (jag hade aldrig råkat ut för det tidigare) så var jag ute på en 3-4 timmars promenad, det var julafton så ungefär 4 plusgrader och regn (ja, sånt väder vi har här på jul) 😉 Ingen av hundarna hade täcke och dom avslutade med lite bus i en grusgrop där det var en stor vattensamling på botten, som dom båda rusade igenom flera gånger. Tiken fick inte vattensvans, men Frank fick det. Samma beteende som ovan beskrivet.

Från den gången har jag lärt mig att det bästa för Frank är att ge honom smärtlindring så fort som möjligt och som tur var hade jag det hemma. Beroende på vilken medicin jag har så har jag tidigare gånger ställt klockan på 4 timmar senare och gett en till, för att ge honom en god natts sömn. Igår gav jag honom en tablett och nån timme senare kom han till ro. När han skulle ut och kvällskissa var svansen normal igen! Det var skönt, så kort tid har han aldrig haft det förut, de andra två gångerna släppte det först dagen efter.

Bra för andra att tänka på; Vattensvans behöver inte komma efter timmar av bad, utan det räcker med kyla och fukt, så var noga med täcken, och gärna sådana som täcker svansroten.

För övrigt kom vi ut på nya promenaden idag istället. Den slutade på strax under 7 km, innan skoskavet tvingade mig att ringa min sambo så han och dottern fick hämta oss 6 km hemifrån :/
Mitt i ingenstans (alltså ni vet en sån där grusväg som är 5-6km lång in i skogen och som har några få hus längs med sig.. där kommer en bil, och stannar bredvid mig och Frank. Rutan rullas ner och där sitter Pablo’s husse och lillmatte. Dom har varit i skogen (med Pablo) och plockat svamp. Jag har antagligen passerat dom 😛 Världen är liten, eller ja, skogarna runt Bollebygd, tydligen 😉

Lång väntan, men hon kommer ”snart”

Ja, snart är väl definierbart. För mig som väntar så känns det som en evighet tills hon kommer, men i förhållande till hur länge vi redan väntat så börjar det väl närma sig ”snart”..

Om ett par veckor kommer vi presentera henne med namn och bild, och sedan blir det ytterligare väntan innan hon slutligen tar sina första steg på svensk mark.

Frank har ingen aning om vad som väntar, men med tanke på hur lekfull och busig han har blivit den sista tiden (medicinen har hjälpt honom mycket) så hoppas jag att han kan se lite glädje i att få en kompis igen. Det blir nog dubbla känslor.. kul tills han fattar att hon ska bli kvar här 😉

Idag har jag som ambition att undersöka en ny promenadväg, hela turen ska vara 1 mil lång, men då innebär det att man går 6 km på asfaltsväg, en 70-väg med mycket kurvor och knappt någon vägren. Både tråkigt, ansträngande, slitigt på lederna och farligt. Så min idé är att gå fram till asfaltsvägen och vända, för den sträckan ska vara grusväg/skogsstigar. Så får vi ihop runt 8 km. Både jag och min sambo provade vid olika tillfällen att hitta den rundan när vi var nyinflyttade, men då var den så dåligt utmärkt att vi båda gick fel. Han hamnade långt bort och fick ihop 1,2 mil, där sista 4-5km var på en ännu värre väg (mer trafik). Han hade då Frank och vår dåvarande hund DD i långlina och hade väldigt sjå att hålla dom i kortkoppel längs vägen.
Jag insåg att jag var fel och vände istället. Jag hade då bara med Frank, jag cyklade och han drog mig. Jag var gravid i vecka 11 och kände att jag nog gett mig på något dumt när Frank fick för bråttom ner vid en stig.. det slutade nämligen med att jag gjorde en volt över styret och landade i blåbärsriset. Jag slog mig inte, men blev lite skrämd, såklart.
Nya tag idag! Nu ska tydligen rundan vara utmärkt bättre.

Green Day-kullen – utvärdering

Nu är 5 av 6 valpar röntgade ur Green Day-kullen. Dessa 5 har även genomfört BPH.
Vi är så tacksamma att ni har hjälpt oss att utvärdera våran allra första kull.
Tack till er alla ❤

Frankenstyle’s St Jimmy ”Jack” HD:B ED:0
Genomfört BPH.
Frankenstyle’s She’s A Rebel ”Belle” HD:B ED:0/1
Genomfört BPH, godkänt doftprov.
Frankenstyle’s American Idiot ”Billy” HD:B ED:1
Genomfört BPH, utställd med Exc & CK.
Frankenstyle’s Homecoming ”Scania” HD:C/B ED:1/2
Genomfört BPH.
Frankenstyle’s Whatsername ”Ebba Grön” HD:C ED:0/1
Genomfört BPH.
Frankenstyle’s Extraordinary Girl ”Ärtan” Världens bästa stallhund.

Uppdatering om Frank

Dags att uppdatera lite om Frank, tänker jag. Vi fick svar från veterinären att det inte var Borrelia eller Anaplasma. Vi fick utskrivet en ny medicin eftersom hans mage rasade på den första han fick (vilket inte alls är ovanligt på den medicinen). Numera behandlas han med en medicin som är antiinflammatorisk, smärtstillande och som är främst till för att hjälpa vid artros. Han har ätit den i en vecka ungefär och den har redan visat resultat. Numera är han bara lite smått halt efter vila, förut kunde han knappt stödja på benet efter vila, så det känns riktigt fint. Jag fick också för mig att köpa vetbed, som jag hade i valplådan och även skickade med valparna, för att Frank tyckte om när vi hade sånna hemma. Då – bara av en slump – la jag den ena bredvid soffan, precis där Frank brukar hoppa upp och ner från soffan, och eftersom den är med antiglid under så får han numera bättre tag när han hoppar i och ur. Han landar inte på ett hårt, halt parkettgolv utan på en mjukare matta som inte glider iväg. Att man inte tänkt på en sån sak tidigare? Det skulle han ju haft alla år egentligen! Man lär sig något nytt som hundägare hela tiden 😉

Tanken med medicinen är att han ska äta den nu i två veckor, på full dos, för att få hjälp med en ev direkt inflammation. Sedan ska vi försöka trappa ner så mycket vi kan för att få ner honom på lägsta möjliga dos. Troligtvis får han ju ha någon typ av hjälp mot artrosen resten av sitt liv, men min förhoppning är att kunna gå över på Flexadin eller Glucosamin framöver. Nu behöver vi bara lite starkare hjälp för att få de bästa förutsättningarna att komma vidare.

Framtiden då.. jag håller på att spricka.. vi har planer för en till hund i kenneln och den hunden kommer att bo hemma hos mig och Frank.. det är lång väntan kvar tills dess, men ändå så nära. Jag har inte längtat efter något så här mycket på så många år, så det håller på att äta upp mig 😉 Särskilt när man helst av allt bara vill basunera ut för hela världen att en av de vackraste valparna jag sett snart kommer tassa runt här hemma i vårt hus! Nej, valpen kanske inte är en av de vackraste alla skådat, men jag har då redan förälskat mig i den ..upp över öronen.. Jag är svårflirtad när det gäller valpar, ska ni veta. Jag har träffat så många valp-kullar genom åren och självklart tycker jag alla valpar är sååå söta och sååå mysiga, men det är få valpar jag får känslor för. Fastnar för. ..men den här individen har stulit mitt hjärta.. och då har jag inte ens träffat kullen! Det handlar väl antagligen om inställningen; Jag vet att valpen ska bo här, så jag tillåter mig själv att falla för den utan att ha träffat den. Mer om detta längre fram 🙂


Mini-valpträff!

I söndags var det äntligen dags för dagen jag längtat så mycket efter; Minivalpträff. Jag blev glad att höra från valpköpare att även dom längtat, kändes lite mindre egoistiskt att ha träffen då 😉
Det blev tre valpar som kom; Sigrid, Leia och Scooby. Det var så roligt att se dom, vad dom växt och vad vackra dom blivit! Och att deras personligheter håller i sig så mycket. Det var härligt att se de engagerade valpköparna när dom jobbade med sina hundar. ..med betoning på MED. Dom var alla så medvetna om sina hundars personligheter och såg charmen och styrkan i dessa personligheter. Dom förvaltar sina valpar så väl. Det värmer så mycket i mig <3

Sigrid hade lite för mycket temperament för att busa med de andra, så hon fick leka lite med springpole och flirtpole, vilket hon också föredrog. Så medan Leia och Scooby busade så jagade hon flirtpolen.

Nog tjatat om detta! Här kommer bilder 🙂 (Jag filmade en del, därför blev det inte så mycket bilder.)

Abstinensen stillat sig lite

Ja, jag saknar valparna och varje gång jag ser bilder och filmer på dom så känns det verkligen fysiskt i hela kroppen. Men vardagen har återgått här hemma, den långa perioden med 8 extra familjemedlemmar är förbi och det känns normalt igen.

Jag planerar lite för upplägget för vår lilla mini-valpträff. Jag har kommit på två saker att ha med på kurs-delen men skulle vilja ha en tredje ifall att orken och tiden finns. Så kom jag just på den!

Inkallning, grunden till skvallerträning och inte hoppa när man hälsar-träning. Dom får det bli 😀 Nu ska jag börja skriva lite kursmaterial så jag är väl förberedd, 1,5 vecka i förväg 😉 😉 ..okej jag kanske har lite abstinens ändå .. 😉

Hälsotestad hund

Så igår var vi hos veterinären med Pablo. som jag nämnt tidigare. Vi skulle kolla ögon, hjärta och patella – som vi brukar göra innan avel.
Pablo skötte sig så fint på kliniken och fick så mycket fina lovord från veterinären som undersökte. Hon berömde honom hela tiden och sa ”Jag hoppas detta är en avelshund?” när jag sa att det var tanken och att det var därför vi ville utvärdera honom så sken hon upp och tyckte det var bra. Han utstrålar en sådan självsäkerhet utan att bli kaxig, vänligare ögon får man leta efter och han är alldeles ”lagom” mycket hund. Han är intensiv, det är trots allt en Amstaff.. men han är inte för mycket! Han hälsar lagom mycket, han härjar runt lagom mycket osv. För mig är han perfekt.

Så undersöktes han, hjärtat lyssnades noggrant igenom, inget att anmärka på. Ögonen undersöktes noga, noggrannare än Franks när han hade skadat sitt öga till och med. Inget att anmärka på. Så kom vi till knäna. Hon kollade förs höger ben och efter lite undersökning lyckades hon flytta knäskålen över kammen, den ploppade tillbaka direkt när hon släppte. Det är det som räknas som en 1:a på patella. Hon sa rakt ut ”Nej, neeeej vad orättvist!! Nej det är inte sjysst!!!” hon tyckte att med en så fin hane så ville hon att allt skulle vara topp. Jag kände såklart en besvikelse men iom att detta är första hunden jag känner till som har anmärkning på patella så har jag ingen som helst kunskap om vad det innebär – varken för honom eller för hans ev avkommor, så jag kände inte att jag ”gav upp honom” liksom. Hon kollade det andra benet och det var ingen som helst möjlighet att rubba det knät. 0 på den. Hon gick tillbaka till första knät och hon visade hur det såg ut. Jag såg ju med egna ögon att knät gick att dra ur led, så ja det är en anmärkning där. Hon kände att hon verkligen ville vara säker på sin sak och kallade in en kollega som fick kolla. Kollegan kände, kände, kände, kände, böjde, kände igen, tryckte, drog, hårdare och hårdare. Inget hände. Första veterinären visade hur hon gjorde för att hitta det exakta läget där hon kunde få knät ur led, andra veterinären provade.. utan att lyckas. Hon blev visad igen och efter några försök lyckades även hon få till det, så dom var överens om att ”Ja, detta är en 1:a”. Antagligen hade det inte upptäckts om vi gått till en annan veterinär, men samtidigt så finns det ju där oavsett, vilket man ju hellre har kunskap om än att inte veta alls. Det finns ju en anledning till att vi testar hundarna.. det behöver ju inte betyda att man bara använder hundar som är utan anmärkning utan att man ser vad det är för anmärkning och tar ställning till det.

Pablo är röntgad med B på höfterna, 0 på armbågarna (svenska resultat). Han har gjort ett fint BPH, han är en fin hanhund med ett utseende som tilltalar oss. Det är en relativt liten hane, jag skulle tippa på att han är under 49cm hög och han vägde igår 27 kilo. Bra storlek. Han är – som jag beskrev ovan – en trevlig hund med bra driv utan att vara för mycket. Och han har UA på de andra undersökningarna så denna 1:a är något att ta hänsyn till, men vi kommer inte ta honom ur avel pga det.

För information; Sedan år 2000 så har 67 st AST i sverige gjort patellaundersökning. 67 stycken! Senast någon gjorde det var 2017-04-18 ..och det var Frank – vår Frank .. så ser ni hur ovanligt det är att någon öht kollar sin hund. Samtliga har UA. (Frank blev för övrigt undersökt av samma veterinär, om jag inte missminner mig). Även två av våra andra hundar vi har/haft i kenneln är med på listan. Rut och Maths (föräldrarna till vår första kull).

För att jämföra.. under samma period har 2553 hundar röntgat sina höfter.

Nåväl, nu är det dags att väcka farbror Frank så vi kan komma ut på en morgonpromenad innan jag ska vidare. Avslutar med denna

Frank hos veterinären, två versioner

Igår var vi hos veterinären, jag och Frank, som jag nämnde i förra inlägget.
Korta versionen är att han visade smärta från ena armbågen när han undersöktes. Bägge armbågarna röntgades och där såg man pyttelite artros, inget konstigt för åldern, och så lite att dom inte trodde det var därför han var halt. I och med att hältan också vandrat så tog dom blodprov för att undersöka om det kan vara Borrelia. Vi får svar om någon vecka.
Under 3 veckors tid ska han äta antiinflammatoriskt+smärstillande så han får hjälp med benen, det är koppelpromenader (inga hopp/bus) som gäller, och så får vi utvärdera när vi vet mer om provsvaren. Nedan kommer den längre versionen för er som vill skippa morgontidningen till kaffet ?

En liten hälsning från pappa Frank:
”Igår var lyckan stor, jag fick åka bil! Jag rusade ut till bilen och hoppade in.. det var en burdörr i vägen, så jag fick stå och balansera på kanten. Matte sa åt mig att hoppa ner så hon kunde öppna dörren. Jag var inne i buren innan hon hann reagera. Vi åkte långt. När vi kom fram fick jag gå en promenad och lukta på MASSA gottiga lukter.
Sen skulle man plötsligt sitta still och uppföra sig i något slags väntrum… det är inte min grej. Jag sjöng så alla hörde att jag var där. Den andra hunden i väntrummet stämde faktiskt in, så vi fick till en rätt bra konsert!
Äntligen kom det en kvinna och sa ”Är det Frank?” jag hann bara se henne innan jag började springa mot henne. Jag hörde matte nån meter bakom säga ”Eeh jaa… frank vänta!!” Vi fick gå in i ett rum som också luktade massa gott. Jag nosade så mycket att jag var tvungen att släppa ut lite luft i andra änden, jag hann inte med att andas ut lika mycket som in nämligen.

Kvinnan i rummet sa till matte vad hon hette och att hon var ortoped. Plötsligt säger hon mitt namn och ger mig godis. Men vad är detta för grymt ställe jag har hamnat på!?? Jag hoppade jämfota en stund och hon frågade min matte ”är han verkligen 8 år?” Kort därefter sa dom något om att jag skulle upp på ett bord och kvinnan sa att hon skulle sänka det. Jag tänkte hjälpa till så jag hoppade upp. Min tyngd kanske kan sänka det.
Kvinnan skrattade och sa något om att jag var pigg för min ålder. Vet inte om jag skulle bli förnedrad eller inte så jag åt upp godisen hon hade i handen och pussade henne på pannan. Sen började hon dra och slita i mina ben, hon killade mig under tassarna och hon böjde på varenda led i mina framben. Matte höll mig så jag stod snällt stilla och viftade på svansen även om jag helst ville hoppa ner och sno godisburken på bordet.
Efter en stund bytte matte och kvinnan plats och hon började med samma procedur på andra benet. Plötsligt gjorde det ont, så jag pep till. Jag hörde att kvinnan sa ”Armbågen”. Sedan sänkte hon bordet och matte sa åt mig att hoppa ner. Jag hade kunnat hoppa från den höjden men matte höll i mig så jag inte fick. Fjant, hon tror jag är höjdrädd eller nåt.

Vi gick ut i korridoren, wehoooooo jag var redo att rejsa runt och hälsa på alla jag såg (och inte såg). Men plötsligt höll matte en godis framför mig. Woaw, full fokus, glöm korridor och människor! GODIS!!! Jag gick med matte i korridoren, eller ja.. hon gick och jag sprang på bakbenen. Matte bromsade mig hela tiden och pratade något om att använda alla 4 ben. Jag förstår inte varför det ska vara nödvändigt. Dom två där bak räcker alldeles utmärkt.
Vi gick fram och tillbaka några gånger, skitkul!! Sen fick jag godis. Kvinnan tittade på mig hela tiden. Jag förstår att det inte är lätt att slita blicken från mig!
Sedan la matte en godis på golvet framför mig, sa stanna och höll mig i halsbandet. Kvinnan ställde sig över mig och böjde mitt ben. Hon höll så jättelänge, godisen höll på att tvina bort, jag såg det. Jag släppte den inte med blicken. Plötsligt fick jag godisen och sedan fick jag gå fram och tillbaka igen.
När jag kom tillbaka gjorde vi samma sak igen fast på andra benet. Nu började kvinnan prata med en annan kvinna i likadana kläder. Är det nya modet? Jag måste tipsa matte om det, dom kläderna såg ju sååå bekväma ut. Matte säger att det är viktigt med bekväma kläder.
Dom pratade om siffror, om att jag var en stor pojke, om ett annat rum, och sedan fick jag och matte gå in i det rummet. Kort därefter kom den andra kvinnan in, hon pratade med mig, klappade på mig och satte sedan ett gummiband runt min armbåge. Konstigt, men det kanske också är mode? Matte höll mig om huvudet och kliade mig i örat medan den kvinnan höll i mitt ben. Hon sa något om att det skulle sticka till, men jag vet inte vem det skulle sticka på. Jag märkte ingenting i alla fall. Hon tog bort gummibandet och torkade av mitt ben. Det killade lite i benet.
Jag hörde henne säga ”Jag tror jag fick den rakt in i blodet”, och sen började golvet gunga. Jag hann höra matte säga ”Jag sätter mig på golvet” och sen vek sig frambenen på mig. Tur att matte fångade mig. Jag låg med min överkropp i hennes famn, bakbenen är – som sagt starkare – och stod fortfarande upp. Nu blev allt väldigt konstigt.. det var som om jag såg allt i en tunnel och alla ljud jag hörde lät väldigt konstigt. Jag lyssnade noga, försökte fokusera. Märkte att det kom in folk igen, samma kläder men jag såg bara deras fötter.

Dom lyfte mig och la mig under en lampa. Dom la något över mitt ansikte så det blev mörkt. Då somnade jag. Jag vaknade till av att dom vände på mig, sedan somnade jag om och sov riktigt gott en lång stund. Jag vaknade till av att matte satt och pratade med mig. Hon försökte väcka mig men jag var så trött. Då kom en av kvinnorna in i rummet och sa ”Nu ska vi gå ut! Kom igen!” med en så pigg röst att jag bara instinktivt reste på mig. Jag krockade med en stol. Matte hjälpte att styra mig. Matte pratade med en kvinna, jag hörde något om blodprov, borrelia, och medicin. Hängde inte alls med på vad dom pratade om. Jag gick med matte genom väntrummet, hon gick fram till kassan och sedan fick vi gå ut. När jag kom utanför stod jag stilla en lång stund och bara såg mig omkring. Allt såg så annorlunda ut.
Det var en upplevelse att få se allt från stillastående, i vanliga fall brukar ju allt bara susa förbi. Matte lockade mig med en godis, åh en så god som kvinnan i rummet hade!! Jag försökte ta den men min käke lydde inte. Hakan hängde och jag kunde inte stänga. Matte skrattade lite försiktigt åt mig och lovade att hon skulle spara den.
Matte lyfte in mig i bilen, jag orkade inte ens protestera mot förnedringen att bli lyft. Resten av dagen är suddig, jag fick kommit hem och lagt mig på soffan, husse startade en brasa och jag låg där resten av kvällen och njöt av värmen.”

Sorry för detta inlägg, jag är lite för pigg på morgonen ?

Sture, Sigrid och Frank – uppdatering

I tisdags var jag valpvakt åt Sture, det var så mysigt att få träffa honom igen! Han tyckte det var för tidigt att bli avlämnad kl 8 på morgonen – och dessutom i regn! Men när han kände igen oss så kom svansen igång. Jag gick in med honom till Frank och även det var ett kärt återseende. Jag visade Frank att Sture inte kunde komma upp i soffan, så att han kunde söka ”skydd” där från en tokglad valp, men det var inte aktuellt. Frank ville busa med Sture och uppfostra honom. Till slut fick jag säga åt Frank att lägga sig på soffan så att Sture fick möjlighet att vila. Han somnade i min famn när jag sjöng Trollmors vaggvisa 😉

När jag hade jobbat klart för dagen åkte jag och hämtade min dotter på förskolan, sen åkte vi hem till Sigrid så att syskonen fick busa. Dom hade jättekul men efter en stund blev det för mycket så Sigrids husse tog henne i famnen och jag gick ut med Sture för att kissa honom. När jag kom in hade Sigrid blivit buren till sin soffa i sovrummet och snarkade högt där. Sture hade inga planer på att sova men var desto lugnare när han var själv. Strax därpå kom matte och hämtade Sture.

Frankenstyle’s Stay Safe – Sture
Frankenstyle’s Self-Quarantine – Sigrid

Så en uppdatering om Frank då. Idag ska vi träffa ortoped. Han har varit halt en tid och jag – som trodde att han slagit i tassen (han markerade att han hade ont på ovansidan av höger framtass) – har avvaktat lite för att se om hältan gav med sig. Det har blivit bättre men absolut inte tillräckligt stor förbättring för att jag nu ska misstänka att det ”bara” är att han slagit sig. Jag såg häromdagen att han dessutom började halta på andra sidan med, alltså vänster framtass. Då kontaktade jag veterinär och idag har vi tid hos deras ortoped. Jag hoppas på att kunna ge en uppdatering hur det gått senast imorgon.

Och imorgon ska vi till veterinären med en annan av kennelns hundar, nämligen foderhanen Pablo. (till höger i bild, bredvid sin kullsyster Astrid)

JC Ring Angels Designed for Sweden – Astrid & JC Ring Angels Django – Pablo

Han ska genomgå lite hälsoundersökningar, sådant vi brukar kolla våra avelsdjur för; Hjärta, ögon och patella. Vi tänkte skaffa testikelintyg också, men han är anmäld till en exteriörbedömning på söndag (det är sånt dom anordnar nu i brist på utställning) så vi får ett officiellt utställningsresultat på honom i och med det!
Han ska också DNA-testas för Ataxi. Han är Clear by parentage, men vi vill gärna ha honom testad, det är inte en dålig idé – anser vi – att det görs emellanåt.

I övrigt.. jo det händer väl lite ”i bakgrunden” i kenneln. Lite småplaner ..eller stora.. men inget som är klart att berättas offentligt om ännu.

Enorm abstinens

Vi får så många uppdateringar med bilder och filmer om valparna, det värmer så mycket men oj vilken abstinens jag har efter dom! Jag smed planer häromkvällen och idag lurade jag valpköparna till en ”enkel valpträff” och mutade med lite ”mini-kurs” men egentligen är det bara en skenmanöver för att jag ska få snusa på valpar igen. Mohahahahhaa, jag är så smart! Ingen kommer genomskåda det heller 😉 (förutom dom som läser bloggen då…) 😛

Jag är i alla fall så tacksam över de fina hem som våra valpar har fått. Det känns verkligen som om rätt valp hamnade i rätt hem. Så härligt.