Igår skulle jag ju utforska den nya rundan, som jag skrev om senast. Men det vräkte ner regn hela dagen igår, och blåste. Jag ville inte gå i skogen pga blåsten, men inte heller pga regnet, jag visste inte hur blött det skulle vara. För att få med Frank ut (det är svårt med sådant väder) så tog vi en biltur in till Bollebygd och gick en runda där inne. Det finns en runda på 5km genom bostadsområden osv, så Frank har mycket dofter att ta in. Vi mötte inte särskilt mycket folk, antagligen pga vädret. Hela timmen vräkte det ner. Jag har en hästskötar-rock som jag hade på mig, och gummistövlar. Frank hade sitt regntäcke från Back on Track, men vi var väldigt blöta när vi kom till bilen ändå. Vi åkte hem och tog några lugna timmar. Senare skulle min dotter posta brev till tomten så vi tog en kvällspromenad bort till vår postlådan. Det var fortfarande regn. Frank hade såklart täcke på sig då med, men ett annat eftersom det förra inte torkat än.
Senare på kvällen, reagerade jag över att Frank lagt sig inne på kontoret, där sover han i stort sett bara när jag jobbar där inne. Sen kom han ut och la sig på sin vet bed. Sedan in på kontoret, upp i soffan, rulla runt på rygg, ner på golvet osv. Han låg bara nån minut på varje ställe. Jag var lite upptagen med annat och reflekterade inte så mycket över detta just då.. men sedan hörde jag att han stönade när han försökte hitta en bra ställning. Han stönar när han är besvärad av något, så jag började iaktta honom.. då såg jag det; Vattensvans!
Vattensvans kallas på engelska för ”Dead tail” vilket jag tycker beskriver den väldigt väl. Svansen är som om den är död. Den hänger rakt ner och fungerar liksom inte. Det är någon typ av inflammation i svansroten som gör att nerverna inte fungerar helt. Det är inte ovanligt att hundar som badar mycket får det, men det kan komma sig så olyckligt att dom kan få det utav en kort promenad i fuktigt väder. Frank har haft det 3 gånger tidigare i sitt liv.. alla tre gånger har jag sett orsaken (tyvärr först efteråt), så det har inte varit något förvånande. Första gången (jag hade aldrig råkat ut för det tidigare) så var jag ute på en 3-4 timmars promenad, det var julafton så ungefär 4 plusgrader och regn (ja, sånt väder vi har här på jul) 😉 Ingen av hundarna hade täcke och dom avslutade med lite bus i en grusgrop där det var en stor vattensamling på botten, som dom båda rusade igenom flera gånger. Tiken fick inte vattensvans, men Frank fick det. Samma beteende som ovan beskrivet.
Från den gången har jag lärt mig att det bästa för Frank är att ge honom smärtlindring så fort som möjligt och som tur var hade jag det hemma. Beroende på vilken medicin jag har så har jag tidigare gånger ställt klockan på 4 timmar senare och gett en till, för att ge honom en god natts sömn. Igår gav jag honom en tablett och nån timme senare kom han till ro. När han skulle ut och kvällskissa var svansen normal igen! Det var skönt, så kort tid har han aldrig haft det förut, de andra två gångerna släppte det först dagen efter.
Bra för andra att tänka på; Vattensvans behöver inte komma efter timmar av bad, utan det räcker med kyla och fukt, så var noga med täcken, och gärna sådana som täcker svansroten.
För övrigt kom vi ut på nya promenaden idag istället. Den slutade på strax under 7 km, innan skoskavet tvingade mig att ringa min sambo så han och dottern fick hämta oss 6 km hemifrån :/
Mitt i ingenstans (alltså ni vet en sån där grusväg som är 5-6km lång in i skogen och som har några få hus längs med sig.. där kommer en bil, och stannar bredvid mig och Frank. Rutan rullas ner och där sitter Pablo’s husse och lillmatte. Dom har varit i skogen (med Pablo) och plockat svamp. Jag har antagligen passerat dom 😛 Världen är liten, eller ja, skogarna runt Bollebygd, tydligen 😉
